Sylvester Stallone har ännu en gång ringt runt till sina gamla kompisar från förr, skrivit ihop ett slags manus och kört så det ryker. Hans teamleader mr Church blir kontrakterad för ett enkelt jobb tillsammans med sina biffiga mannar (och en tjej!), men tänka sig- uppdraget går åt skogen och så blir det personligt och hämndlystet i stället för en enkel tripp till muskelbergsbanken. Bland annat tvingas de komma till några ryska kvinnors undsättning (en av dem spelas av Amanda Ooms i en störtlöjlig roll, som hon dock genomför med högt huvud) och sedan skjuta sönder en hel flygplats full med oskyldiga.

Tja, storyn är minst sagt sekundär, detta handlar mest om vilsna massmördare som bara kan kommunicera genom spända käkar, enstaviga grymtanden och, när andan faller på, en snärtig oneliner i stil med "rest in pieces" i takt med explosionerna.

"The expendables 2" känns stundtals som en desperat svanesång över en mansroll på film som är lika hipp som en cheeseburgare på Planet Hollywood. Testosterondinosaurierna vet naturligtvis om detta och gör sina roller med glimten i ögat. Den ena ikoniske räven efter den andre dyker upp och spelar på sin gamla persona i hejdlösa publikfrierier.

Arnold Schwarzenegger lyckas variera sin gamla "Terminator"-klassiker "I'll be back" flera gånger och det upplägget hade säkert funkat utmärkt i säg, en sketch i "Saturday night live". Men att se (ytterligare) en hel actionfilm, konstruerad och genomförd på exakt samma sätt som 1986, känns liksom lite tradigt efter ett tag. Bruce Willis sammanfattar läget träffande, vänd mot Arnold Schwarzenegger: Äh, du har "been back enough". (TT Spektra)