Men det italienska giget borde ha förblivit den hög av idéer nedskissade på servetter och kolapapper, som Allen så uppenbart måste ha rafsat ihop ett par timmar före deadline.

För en Woody Allen-älskare är det plågsamt att se hur den lätt absurda eskapism han tror sig erbjuda mest påminner om en riktigt gubbig eftermiddagsslummer.

Klumpigt strössel

Det måste ha gått till ungefär så här: Woody Allen har efter publiksuccén med "Midnatt i Paris" funderat över vad folk går igång på, hur han ska kunna appellera till så många som möjligt. Resultatet är som snott ur inledningen till flertalet klichéfyllda erotiska filmer med ett ovanligt klumpigt strössel av sedvanlig existensiell ångest.

I nästan alla trådarna (och de är många) utspelas de mest drömska scenarier. Tänk att bli berömd för ingenting och få ligga med sin heta sekreterare och hur många snygga modeller som helst. Eller att få leva ut den där fantasin om sin tjejs bästis. Eller att, jisses, få en overkligt snygg och glad prostituerad hemlevererad till dörren, som gärna gratis bjuder på en lektion i kärlek.

Cynsik sanningssägare

Fint nog har Woody även klurat på några "kvinnliga" erotiska fantasier, som att få ligga med en kändis. Eller en inbrottstjuv. Alltihop framfört osammanhängande och otajt med skådespelare som famlar runt till ett minimum av regi.

Och så lite "Volare" på det.

Visst finns här några enskilda lustigheter. Främst är det Alec Baldwin som håller fanan högt, som cynisk sanningssägare i den del av filmen där Allen gör en liten hommage till sig själv, den där Jesse Eisenberg vill ligga med sin sambos kompis, spelad av Ellen Paige. Men det räcker inte. Den inte särskilt subtila kändiskulturkritiken och, framförallt, den trötta trötta kvinnosynen sänker äventyret "Woody gör Rom". (TT Spektra)