Fredag. Vi skulle inte gå på bio i kväll egentligen, men nu sitter vi ändå här på sena föreställningen av ”Mother!”. Jennifer Lawrence gör sitt bästa i huvudrollen: pysslar om sin kulturman, renoverar hans hus och parerar sina panikångestattacker. Det är en annorlunda film som fått mycket ovett av kritikerna. Galen och uppfriskande.
Lördag. Woody Allen har gjort över 40 filmer. Jag har alla utom en på dvd. I kväll blir det ”Död och pina” (1975), Allens sista flamsfilm innan han förfinade sitt komedirecept genom att blanda in drama och kärlek i "Annie Hall" (1977).
Söndag. En svensk thriller som utspelar sig i Egypten ser man inte varje dag. Fares Fares från Örebro lufsar genom en korrumperad stad på randen till revolution i Tarik Salehs ”The Nile Hilton incident”. Med lite tajtare tempo skulle det blivit ännu bättre.
Måndag. Rocksångaren Tom Petty dör. Var det inte han som...? Jo, just det. Han spelade sig själv i ”The postman – budbäraren” (1997), en i dubbel bemärkelse postapokalyptisk framtidsskildring där hoppet återvänder till Amerika när Kevin Costner börjar dela ut...brev. En genomfånig film, men med en del minnesvärda miljöer. Som staden där Tom Petty är borgmästare.
Tisdag. Korrekturläser kollegan Ann-Charlottes tv-spaning och inser att jag missat den nya, påkostade svenska tv-serien ”Vår tid är nu”. Det påstås ibland att bra drama kan man bara se på tv numera, att Hollywood har gett upp om den vuxna publiken och satsar allt på superhjältar och blockbusters. Vill man se drama får man försöka fånga de smalare independentfilmerna som ”Manchester by the sea” och ”Moonlight”.
Det ligger en del i det. När det kommer filmer som ”Tulpanfeber” och ”De bedragna” kommer också en stor och mestadels kvinnlig publik i alla åldrar. Det finns en hunger efter drama.
Onsdag. Förhandsvisning av fina ”Winnerbäck – ett slags liv” i en fullpackad salong 1. Andra artistporträttet på kort tid. Lars Winnerbäck är mer vältalig än rapparen Silvana Imam, men filmen om henne hade ändå en annan, poetisk lyftkraft. Och snart kommer filmen om Avicii. Den skippar jag nog.
Torsdag. Ishiguro? Namnet är bekant även om jag som vanligt inte läst något. Jag ser för mycket film.
– Det är han som skrivit ”Återstoden av dagen”, säger kollegan Susanne och placerar Nobelpristagaren på min karta. Där kan man snacka om minnesvärt drama, Emma Thompson som den godhjärtade hushållerskan och Anthony Hopkins som butlern som aldrig, aldrig törs närma sig henne.
Samma kväll är det premiär för ”Blade runner 2049”. Alla farhågor kommer på skam. Precis som sin föregångare är den snyggare och smartare än allt annat.
Det jag längtar mest efter nu är att se den en gång till.
Fredrik Kylberg filmspanar varannan onsdag. Mejla gärna till fredrik.kylberg@ostgotamedia.se