Redan innan finalen var det någorlunda tydligt att Linköping hade fått ihop det vassaste gänget sång- och dansmän, och efter en och en halv timmes lördagsraffel stod det fullständigt solklart: Team Hoffsten var bäst.

Motståndarlaget var av okänd anledning något sämre än vanligt och Linköping tog hem den objektiva segern i alla tre låtomgångarna. Efter att vi dessutom hade fått se Louise Hoffsten visa upp sitt genuina engagemang i det fina reportaget från Stadsmissionen kändes det som att det stod 4-0 till Linköping mot Vetlanda.

Men nu är "Körslaget" precis som Melodifestivalen, "X Factor" och en massa annat inte i första hand en tävling i sång- och danskompetens utan en tävling i att förmå flest människor att lägga 5 kr och 70 öre på en telefonröst. Och där var alltså Team Putte vassare, vilket jag tror främst har att göra med två saker: att Putte Nelsson är en gullig kille och att kommunen Vetlanda sett "Körslaget" som sin enda och sista chans till 15 minuter av berömmelse och därför lyckats mobilisera hela bygden att offra månadslöner på att ringa och rösta på sitt Team. Det sägs till och med att Vetlandaföretag betalat folk för att rösta, vilket känns som en lätt överskattning av "Körslagets" förmåga att locka turister och investerare till en stad.

Nåja. Jag tror och hoppas att Hoffstenarna är nöjda och stolta över sina veckor i rampljuset. I rutan har glädjen sprutat om dem, och varje vecka har de kastat fram den ena maffiga solisten efter den andra. De har offrat mycket, men egentligen borde de kanske passa vidare sina silvermedaljer till de fruar, män, barn, barnvakter, arbetsgivare och andra som ställt upp vecka efter vecka för att unna våra skönsjungande Linköpingsambassadörer att ha the time of sina lives.

Nu är frågan om kärlekssagan fortsätter eller inte. Vi vet att Team Hoffsten i alla fall ger två konserter hemma i Linköping på måndag. Ett fint tillfälle för Linköpingsborna att tacka för underhållningen och för kören att tacka för supporten.