Först ett tydliggörande: Jag är allergisk mot höhöig grabbighet, gubbiga härskartekniker och unkna "män är från mars och kvinnor ska stå i köket"-resonemang. Jag lovar, jag får utslag.

Alltså borde jag välkomna den vrede som vällde över Thorsten Flinck efter hans rumpklapp i Melodifestivalen i lördags (för er som lyckats missa: programledaren Gina Dirawi jiddrade med Flinck i green room och skulle kramas och greja och då klappade han henne på rumpan). Men som vanligt sabbas hela triumfen av de fullständigt orimliga proportionerna detta får i efterhand.

Ja, det var dumt och mycket, mycket onödigt gjort. Men det mesta tyder faktiskt på att Flinck inte är en gubbig "lilla stumpan"-farbror, utan att hans lilla dask var ett överslagstics från en man som har fullt upp att hantera sig själv i en för honom väldigt pressad situation. Just i detta fall var det trots kön och ålder han som var i tydligt underläge.

Sen vet jag ju hur det funkar. Kvällstidningarnas livsluft är konkurrensen med varandra, och schlagerbjässar som Charlotte Perrelli och Bert Karlsson är med i spelet och bjussar gärna på attacker och chocker eftersom de vet att det är en win-win-karusell för dem, SVT och Aftonbladet. Men Thorsten Flinck är nog inte riktigt informerad om detta, och då blir det "öppna brev", "förlåt mig"-avböner hos Malou och annat ovärdigt för något som kanske mest är värt några småsuckar i en bisats i en krönika.

Det nya och otäcka är twittrandets roll i hela denna Flinck-gate. Snabbkurs: Twitter är ett verktyg där kändisar och mediepersoner kan kasta ur sig korta kvickheter och illa genomtänkta åsikter till en begränsad skara följare. Väldigt få personer använder twitter i förhållande till hur mycket det snackas om det, och när kvällisarna hystar ut kändisarnas små spontana, rödvinsstinna lördagsmysutrop till allmän beskådan för en miljonpublik de inte var tänkta för får de en dignitet de verkligen inte är värda.

"Vidrigt!" twittrar Pär Lernström. "Fuck Thorsten", twittrar Cissi Wallin. Som spontana tv-soffsutrop är de sunda. Det är inte fräscht att tafsa på unga tjejer. Men presenterade som officiella regeringsuttalanden i decimeterhöga kvällstidningsrubriker blir de något helt annat. Då får vi en mobbningsjournalistik som ingen är betjänt av, oavsett om man är engagerad feminist, chauvinist eller Thorsten Flinck.

Veckans lista:

De värsta populärkulturella skandalerna just nu:

1. Dubbningen av Star Wars. Vill vi höra Tommy Nilsson som Qui-Gon Jinn? Sen när blev det okej att dubba filmer som är från 11 år?

2. Thorstens rumpattack. Alltså inte attacken i sig utan det ovärdiga efterspelet (se ovan).

3. Att Chris Brown får sjunga på Grammy-galan. Kvinnomisshandel är dåligt.