I dessa dagar går vi väl alla runt med samma tanke: är det verkligen tio år sedan deltävlingarna infördes i Melodifestivalen? Och svaret är att jo, det är det faktiskt.

Så här gick det till, i korthet: Svante Stockselius, då nöjeschef på SVT, fixade tidernas Eurovision-final i Globen år 2000 efter att Charlotte Nilsson hade vunnit med "Tusen och en natt". När vanliga svenska Melodifestivalen året efter körde på i samma gamla hjulspår med samma gamla dansbandsartister höll han på att kvävas av tristess och tänkte helt enkelt att va fan. Han sydde ihop en smal budget, övertygade branschen om att det här var chansen till maximal exponering i en tid när "Söndagsöppet" var den enda vägen ut och sen var det bara att köra: fem lördagar (sedermera sex) i stället för en och 32 bidrag i stället för tio. Lägg till en rejäl dosa tur: med minimal tidsmarginal lyckades konceptet etablera sig som originalet innan inflationen av tv-talangjakter drog igång. Dessutom lyckades man tajma det med att varje kommun plötsligt fick för sig att den behövde en jätteishall, och resten vet ni: Christer Björkman fick lillfingret och vips hade Melodifestivalen käkat upp hela Sveriges musikliv.

Visst är det trist att hela Sveriges samlade artister måste anpassa skivutgivning, tv-strategi och dagistider efter Melodifestivalen, men annars är ju deltävlingens införande bland det bästa som hänt svensk tv-underhållning. En ökad kvantitet hjälper per automatik upp både topp och botten. Dels har finalerna blivit klart bättre sen tiden då Barbados och Roger Pontare stod för all stjärnglans, men framför allt: festivalen har kunnat unna sig att ha en hel del galenskap med som inte hade fått plats tidigare.

Själv har jag följt Melodifestivalen i snart 30 år - först som okritisk Herreys-nörd hemma i tv-soffan och det senaste dryga decenniet som lite mer kritisk yrkesbevakare. I dagens tidning listar jag de tio värsta bidragen jag upplevt sen den första deltävlingen drog igång med Excellence i Tipshallen i Växjö 19 januari 2002.

Och i morgon är det dags igen. I just Växjö. Med Sean Banan och Thorsten Flinck. Listan uppdateras ständigt.