Drottningsholms slottsteater och Bonniers konsthall anordnar en storslagen konsert på födelsedagen den 5 september, men även Umeå och Göteborg firar John Cage under hösten.

Ingen skyltar dock med det stycke som, mot John Cages vilja, länge skulle betraktas som hans mest karaktäristiska, det helt tysta "4.33".

Under uruppförandet i början på 1950-talet på en festival för modern musik i Woodstock förblev pianisten David Tudor sittande vid flygeln i fyra minuter och 33 sekunder, tre gånger lyfte han pianolocket för att markera de tre satserna, men stängde det igen. Han började aldrig spela.

Publiken buade och skrek. Tanken hade varit att åhörarna skulle lyssna till de ljud som uppstod i tystnaden.

-Jag tycker det stycket har sin starkaste kraft i själva tilltaget. Att skapa det stycket är att berätta att tonsättaren avstår från att snacka en massa bullshit. Att vi måste ägna oss åt det som är väsentligt och att vi kanske inte behöver skapa något mer, säger regissören och tonsättaren Johan Petri.
-Vi har aldrig sett en sådan flod av meningslös konst som i dag, det är väldigt lite som har ett allvar, en riktig kraft.

Svampintresserad

I fjol satte han upp "John och svamparna", en föreställning om den svampintresserade Cage på Unga Dramaten. I höst regisserar Johan Petri dans- och musikföreställningen "Ryoanji" på Dansens hus i Stockholm. Den baseras på Cages eget verk med samma namn och på hans idéer om en "anarkisk harmoni".

-Egentligen är det en tolkning av anarkism som en fungerande samhällelig struktur utan hierarki, där alla beståndsdelar är lika mycket värda. Man lever tillsammans utan att förändra sig, i ett slags cirklar som pågår parallellt och på ett sätt där alla egentligen mår ganska bra, säger Johan Petri.

Själv tycker han att många av John Cages idéer fortfarande är outforskade, det gäller inte minst kompositörens sätt att använda sig av det slumpmässiga som arbetsmetod, att bygga upp sina verk inte genom detaljrika partitur utan i stället med hjälp av instruktioner som gör att ingen föreställning blir den andra lik.

-I dag finns fortfarande en så stark längtan efter att betrakta konstnären som det geni som ska uttrycka det som alla andra känner, säger Johan Petri.

John Cage deklarerade tvärtom att han inte hade något att säga.

Hur mycket han påverkat dagens musik beror på vem man frågar. Den svenske ljudkonstnären Carl Michael von Hausswolff betraktar honom som en av 1900-talets viktigaste och mest framsynta kompositörer.

Precis alla ljud

Redan på 1930-talet förutsåg John Cage den moderna musikens utveckling mot elektroniska instrument som skulle göra det möjligt att använda precis alla ljud. Själv lyfte han in rytmen från vardagsföremål som vattenkannor och radioapparater i sina kompositioner.

-Han var öppen för att vad som helst kan vara musik, konstaterar den svenska tonsättaren Malin Bång som jobbar i samma tradition.

Under födelsedagskonserten på Drottningsholms slottsteater använder hon sig av cykelpump, fläktar och en megafon i ett eget stycke om vårt sätt att använda luft.

-Cage var otroligt positivt inställd till musik, bejakande samtidigt som han ställde folks idéer på ända. Det är nog en ganska unik företeelse, säger hon.