När den här kvintetten spelade på jazz- och bluesfestivalen för några år sedan gav de mersmak, och nu fick de möjlighet att fylla en hel kväll. Det gjorde de fantastiskt bra, till glädje för en påtagligt ung publik av många inbjudna elever från Musikskolan och flera musikfolkhögskolor.
Man skulle kunna tro att spelstinna och förhållandevis unga killar frestas att hela tiden visa sin kapacitet. Men det här handlade om ett mer moget musicerande än så, förvisso tekniskt imponerande men också med mycket stilkänsla. De flesta kompositionerna var gjorda av gitarristen Ludwig Göransson, bördig från Linköping. Hans låtar var roliga att lyssna till, udda och rika på innehåll. Några lättköpta poänger verkade han inte vara ute efter, en hel del var ganska komplicerat och fyllt av kontraster. Eftersom gruppen varierade sitt uttryck och var noga med nyanserna var lyssnarkoncentrationen på topp hela tiden.
Även solistiskt fanns mycket att bli glad av. Göransson och pianisten Rasmus Borg improviserade egensinnigt, mestadels korthugget och liksom resonerande. Men det största utropstecknet på solofronten var onekligen saxofonisten Jens Filipsson - också härifrån slätten - som till publikens jubel ständigt kastade sig ut utan skyddsnät och med en totalt äkta in- och utlevelse. Trots att hans fraser ofta var långa disponerade han dem väl. Han gav plats för såväl eftertänksamt prövande som råspräck.
För övrigt upplevde jag Fabolous Five som en tydlig grupp, med den främsta styrkan i kollektivet och där alla drev varandra framåt. I den mån någon orutin märktes så var det mellan låtarna, men det gav snarast ett charmigt intryck.
Gunnar Ekermo