J S Bach: Juloratoriet, del I-III. Solister: Hedvig Eriksson, sopran, Annika Hudak, alt, Klas Hedlund, evangelist, tenor, Daniel Hällström, bas. Domkyrkans kammarkör, domkyrkans kammarorkester med gästande blåsare, kapellmästare Torbjörn Köhl, dirigent Jörgen Ralphsson.

Domkyrkan, Linköping, 13 december

Det börjar härligt, med ­musikhistoriens muntraste daktyler (lång-kort-kort; stark-svag-svag): "Jauchzet, frohlocket" sjunger kören, och jublet är smittsamt!

Att just inledningskören är ett bland flera exempel på att Bach i "Juloratoriet" återanvänder musik som gjorts för andra till­fällen stör inte alls; hans storhet visar sig väl bland annat just däri att musiken kan ge klingandegestalt åt varierande texter.

Juloratoriet formas naturligtvis tämligen olika; många har kanske i minnet en något stram tolkning som Eric Ericsson gjorde på skiva i 80-talets början.

Här saknades inte allvaret men mer framträdande var den lätta, ljusa sidan av detta verk. De härliga trumpeterna i styckets inledning är ett exempel, det genomgående rörliga tempot ett annat.

Den kända "Bereite dich, ­Sion" fick ett smått dansant utförande - det ska vi nog tacka Annika Hudak för - och "Sinfonian" som inleder den andra delen lyckligtvis inte högtidlig eller pampig.

I stället förmedlades här en innerlighet som nog stämmer väl överens med Bachs religiositet.

I den kända altarian "Schlafe, mein Liebster" hölls tempot också uppe, och här imponerade Annika Hudaks gestaltningsvilja.

Hedvig Eriksson och ­Daniel Hällström svarade också för fina insatser; särskilt fäste jag mig vid det fina allvaret i deras duett "Herr, dein Mitlied."

Klas Hedlunds tenor är angenäm att lyssna till, och "Frohe Hirten" gjordes fint, men när det gäller evangelistens recitativ vill jag påstå att Hedlund blev skyldig publiken några toner och stavelser

Kören gladde med gedigna insatser, till exempel med den härliga intensiteten i "Wir singen dir in deinem Heer."

PER OLOV BACKMAN