Julbockar och levande ljus inramade scenen men i övrigt var julstämningen inte så stark. Men i de jullekar som tog vid efter konserten växte den en del.
Östgötska visor
Det är en gammal och spännande jultradition som gruppen har grävt i. Det finns ju så mycket mer än de välkända och lätt uttjatade melodierna. Visste ni att räven raskat öfver isen ända sedan 1600-talet? Men då lät den lite annorlunda.
En östgötsk anknytning fanns här med två exempel på Staffansvisor som kantorn Levin Christian Vide samlade in på 1800-talet. Här känner vi igen texten men melodi och Sågskäras arrangemang, andas en kärvhet och tyngd som väcker bilder av ett dunkelt förflutet.
Lussetid är ju också mörkrets tid då man bör besvärja mörkrets furste. Med "Lusse lelle" i Sågskäras tappning blev det ett annat, bistrare perspektiv på Lucia.
Sång i oktaver
Den stora trumman i bakgrunden ger Sågskära en speciell karaktär, tillsammans med gungande, drivande stråk och spröda harpklanger.
I fronten finns Ulrika Gunnarsson med sin klara och ljusa röst. I kväll gick inte texterna fram så bra, vilket kanske delvis var ljudteknikens fel. Men annars var det inget fel på energin och riktningen i sjungandet. Men bäst blir det när Marie Lännes lägre röst blandas in. Sångavsnitten som sjöngs i oktaver eller tätare stämmor var något som också lyfter gruppen till något lite utöver det vanliga.
Kärvt och ljuvt
Spåren gick ibland tillbaka ända till medeltid. Den blodiga balladen om Ebbe Skammelssons gruvliga hämnd var något av det mest bistra och kärva.
Mer ljuvt och innerligt var det i den folkliga koralen "Fröjda dig du Kristi brud". En variant på en känd julpsalm som här gjordes i ett stämningsfullt arrangemang med fiol och harpa.
LARS H JONSSON