Om jag säger "Diggeloo", vad tänker du då? Eurovision anno 1984 och gyllene skor? Ännu ett hopplöst schlager-ord utan mening? Eller: gräddan av Sveriges Melodifestivalsartister på turné?

I går kväll besöktes Vadstena av Diggeloo-turnén. Turnén rullar för femte året i rad och har besökt Vadstena lika många gånger.

Årets uppsättning bjuder på såväl noviser som veteraner i schlagersammanhang. Jag räknar snabbt ihop till runt fyrtio schlagerdeltaganden för gänget, där Lasse Holm, följd av Nanne Grönvall och Lotta Engberg, klart leder ligan.

Innebär detta att Diggiloo bara är schlager? Nej, även om schlagerunder­ ­tonen är tydlig och kläderna melodifestivalskt glittriga, bjuder turnén även på ren stå-upp komik och ett fantastiskt framförande av "Gotländsk sommarnatt" med Magnus Johansson på trumpet.

Men det mesta är ändå melodifestivalsbetonat.Det huvudsakliga låtvalet, den lätt påklistrade käckheten, och till och med himlen var sådär självklart schlagermässigt blå över Vadstena i går kväll.

Schlagerfantast som jag är, saknar jag givetvis röstningsmomentet. Vem vann och vem hamnade på skam? Som en frikostig utdelare av tolvpoängare går dessa, enligt mitt tycke och smak, till ovan nämnda gotländska sommarnatt, och till Thomas Peterssons Alexander Bard-tolkning.

Åtta poäng till Molly Sandéns röst, en Carola på tillväxt. Publikens applåd-omröstning vanns säkerligen av Måns Zelmerlöw. Och skampoängen går till den scenograf som kommit på att artisterna skulle sitta i en "hemma hos"-soffa på scenen när de inte uppträdde. Vem behöver ett antal uttråkade artister att titta på? Det mesta övriga hamnar på halvhyfsade mellanpoäng, där mycket av det som produceras inom svensk schlager på något vis alltid tycks höra hemma.

Fotnot: Eftersom vi inte kunde se hela konserten sätter vi inget betyg på konserten som helhet.

Christina Öberg