Julkonsertfabriken med Folkmusiksveriges största stjärnor är uppe i sex tur- néer och tre skivor. Kanske inte så konstigt, folkmusiken och årets traditionstyngsta helg har vissa naturliga beröringspunkter. Precis som nyckelharps- och mandola-kramarna lutar sig mot gamla låtskatter brukar traditionella julkonserter ta spjärn mot en tid där julen fokuserade på Jesus snarare än på tomten, eller i varje fall där högtidens överflöd kanske inte fortsatte året runt. Ska man vara krass är väl folkmusikscenen inte större än att stjärnorna utan problem kan samlas under julens stjärna år efter år, för populärt är det. En publik på 900 personer är det inte många östgötska julkonserter som slår.

Som jul(konsert)skep-tiker kan jag inte bli annat än glatt överraskad när jag märker att folkmusikerna inte offrar spelglädjen för en resa in i julträskets nostalgi. Den förunderliga friden under signade vita granar i adventsbrasans sken och andra nonsens-formuleringar som inte speglar julen 2011 lyser med sin frånvaro.

I stället har "Jul i folkton"-gänget letat bredare, den här kvällen är ordet jul tack och lov inget kriterium för att en låt ska platsa.

Lena Willemarks tonsättning av Dagermans "Den första snön" är en enastående julmeditation. Tillsammans med Ale Möllers bankande på hackbrädet går resan in i världsmusiken. Låter det irländskt, eller kommer inspirationen rentav från Mellanöstern? Jag lämnar frågan därhän, men att det är riktigt bra råder det ingen tvekan om.

Gästartisten Tomas von Brömssen bryter av med lite komik. Han utför inga storverk, men det fungerar i sammanhanget. Brömssens "Knallejuls-vals" blir lite för mycket för bandet som har svårt att dämpa fnisset innan nästa låt ska börja. Spontaniteten applåderas, visst är skönt när en stor turné har ork nog att bli lite personlig.