Gunnar Idenstam ser ut som en rockstjärna. Håret är lite yvigt, rufsigt och det sitter en liten ring i örat över den öppna kavajen. Hans kollega folkviolinisten Lisa Rydberg var sjuk så det blev en enmans-framställning av deras turnékonsert "Bach på svenska", men publiken var inte svårflörtad utan jublade mer eller mindre och skrattade ofta. Inte utan anledning, Gunnar var opretentiös och charmigt förvirrad på scen på ett sätt som gick hand i hand med hans fullkomliga koncentration när han spelade.

Han bytte mellan kyrkorgeln (Babettes ligger i samma byggnad som Baptistkyrkan), tramporgeln och flygeln som om det vore världens lättaste sak att ställa om fingrarna mellan de olika instrumenten. Lägg så till det att Idenstam rör sig över genregränserna som om de inte fanns.

Så kallade mindre stycken av J S Bach som en renodlat klassisk pianist inte skulle tänka på att spela på en konsertscen ställdes bredvid långdans från Falerö, Gösta Anders polska, nyskapad folkmusik av Johan Hedin och lite barock av J P Rameau. Ibland lite osammanhängande, men framför allt spontant och kuriöst. Aldrig tekniskt virtuoseri för sakens skull, men ändå virtuost och smått genialiskt. Rytmiskt. Näbbiga registreringar på orglarna gav nya perspektiv på gamla stycken.

"Musette", som flera andra ur J S Bachs notbok till sin dotter Anna Magdalena, gav Idenstam tillfälle att leda allsång medan han i en triumfartad avslutning ackompanjerade vid kyrkorgel, tramporgel och flygel - dock inte på samma gång. Två extranummer senare efter intensivt applåderande var konserten alldeles, fullkomligt slut.

Molly Teleman