En exklusiv punkspelning ser till att bryta av sommarstiltjen och fyller L'Orient duktigt med publik. Tranåslegendarerna Rövsvett blandar samhällskritik som är lika aktuell idag som för 25 år sedan med buskis som om tiden stått stilla. Endast deras musik stöpt i åttiotalets omisskänliga punkform avslöjar att det här är musik som har några år på nacken. Ja, och så att herrarna på scenen höjer medelåldern en aning förstås.

Hårda tider från Malmö briserar som en bomb på scenen. Så mycket energi och vilja får sitt utlopp under det korta och intensiva framträdandet som på klassiskt hardcore-maner har stor hjälp av publikdeltagande.

Tyvärr är det inte lika mycket sprängkraft i Poison Ideas inledning. Bandet bildades redan 1980 i Portland, Oregon men sångaren Jerry A är den ende som är kvar från den tiden. Övriga bandmedlemmar för en anonym tillvaro bakom den överviktige sångaren som åtminstone charmar mig med sitt retfulla leende och allmänna glädje. Men det är också några av de få saker jag får glädja mig åt.

Ljudproblem förvandlar första låten till ett avslaget jam. Det ordnar nog upp sig tänker jag. Men se, det gör det inte. Poison Ideas timme på scenen är en seg ljudgröt som irriterar, men aldrig riktigt engagerar.

Men Jerry A är till synes ändå glad. Han ändrar i spellistan efter önskemål från publiken och mitt i hans runda ansikte sitter ett evigt leende på läpparna. Det måste man ju gilla.

Riktig fart på konserten blir det först i sista låten då Rövsvetts Jerker Persson tar över mikrofonen i klassiska "Alan's on Fire". Jerry A glider istället ner till publiken och hejar på med ett ännu bredare leende.