Betyg: CCCC

Mattias Enn: Ett sekel av revyer

Sagateatern, Linköping 9/11

Artikelbild

Estradören Mattias Enn gör entré med ett par lätta danssteg sjungandes Hasse Ekmans ”En herre i frack” - och vips förflyttas vi 80 år tillbaks i tiden. Han har en fin sångröst, inte minst i de lägre registren, diktionen är föredömlig, spelglädjen smittar.

I ett halsbrytande tempo ger han publiken bakgrunder till det 30-tal kupletter, schlagers och visor som framförs. Enn jobbar med små, precisa medel. Ett höjt ögonbryn här, ett pekfinger i luften där. Proffsigt!

Stor del av första avdelningen ägnar han åt Karl Gerhard och det är bara för oss i publiken att njuta av det skickliga hantverket: revykungens vassa formuleringar och osvikliga förmåga att knyta ihop säcken i den allra sista versraden och Mattias Enns talang för ta vara på både satir (”Den ökända hästen från Troja”) och sentiment (”Utsikt från en bro”).

Efter paus tar sig Enn och hans lyhörde pianist Jan-Erik Sandvik ända fram till mitten av 70-talet. På ett märkligt sätt minskar magin i takt med det krympande avståndet i tid. Visst tål nummer vi förknippar med Monica Z, Povel och Tage Danielsson att höras på nytt men själv sitter jag fåfängt och hoppas på några ytterligare Gerhard-kupletter.

Till sist: tre nummer från akt 2 som träffade mitt hjärta. Det vansinnigt roliga framförandet av ”Den vredgade sjömanshustrun”, Hjördis Petterssons gamla paradnummer. Den milda tolkningen av ”Sång om syrsor” i Zarah Leander-tappning. Favoriten Gösta Bernhard och hans tagelskjorta kom också med på ett hörn. Jag bugar och tackar!