Intryck, uttryck, avtryck. Maria Gullqvist har valt den sistnämnda termen som titel på denna utställning med bilder baserade på idel avtryck, fingeravtryck. Hon ratar penslar, älskar fysiskt måleri och använder sig alltså av fingertopparna, doppade i den svarta akrylfärgen, för att nå de speciella effekter verken förmedlar.

Avtryck har alltså inget med grafik att göra, desto mer med uttryck som definitivt gör intryck. Och hon målar på stora kvadratiska träplattor; duk är henne främmande.

Dessa enhetligt dimensionerade tavlor dominerar, både då det gäller föreställande och nonfigurativ konst. Ännu upplever hon sig som sökande, vilket återspeglas i motiven. En parafras på El Grecos "Mater Dolorosa", här kallad "Lady of sorrow", följs upp med ett självporträtt under samma titel. Det överraskar. Finns en latent melankoli någonstans hos konstnären? Maria Gullqvist markerar avstånd från den religiösa drivkraften hos El Greco men medger att närkontakten i måleriet präglar hennes arbeten.

Ett långt sannare självporträtt finner jag i den mysteriösa bilden mellan de båda porträtten. Myriader av tecken och ogripbara slingor förenar sig i ett slags överjordiskt kaos. Efter den första spontana blicken som letar konkreta motiv eller åtminstone efter en referens, där jag direkt fastnar för den postmåleriska abstraktionen och amerikanske Jules Olitskis berömda målning "Elfte rörelsen", når jag vidare mot en allt säkrare klassifikation. Detta är ju Maria Gullqvist och hennes inre kamp för egen identitet. Titeln "Horror vacui" (avsky för tomrum) jävar knappast tolkningen.

Sist en rad om tuschmålningarna, i sig teckenartade, rytmiserade, kalligrafiskt vackra men också betydelseladdade på samma sätt som svärtan i akrylerna. Det är en suverän komplettering.

Maria Gullqvist har en gedigen utbildningsbakgrund, skolad i såväl foto som konstnärlig gestaltning, vilket gett henne en bred bas för skiftande uppgifter. Just nu är hon anställd konstnär i projektet "Kvinnor i flygvapnet" på Flygvapenmuseum i Linköping.