Statsministern har det inte lätt i dessa dagar. Nu får han finna sig i att också spela huvudrollen på den utställning konstnären Stefan Teleman visar i Mjölby, en porträttserie med Reinfeldt i förnedrande gestaltning. Rödsminkade läppar, ägg­ula rinnande från hjässan, cigarett i mungipan. Som valaffisch en katastrof.

Flitige bildmakaren Teleman har alltmer övergått till fotobaserade och manipulerade motiv.

Senaste landvinning är överföring, transferering, av bilder till lakan, inköpta på Myrorna för sannolikt billig penning. Fast nu kostar de några "lakan" förstås. Vad tillför då metoden? Jo, liv. Tygsjoken vajar för luftdraget, förlänas ett skulpturalt djup; stundom ger solstrålarna förstärkning, alternativt bländning. Förändringarna innebär ett mervärde.

Konstnärens motiviska drivkraft känns igen. Det är maktens strukturer han skildrar, även dess attribut, konkreta såväl som fiktiva. Det är effektivt, slagkraftigt, inte sällan också skändande, men oftast bygger det på en hyllad föregångares formulering. "Göra kläderna mannen?" frågade sig retoriskt legendariske satirikern OA, Oskar Andersson.

Liksom hos samtidskonstnären Maria Friberg är den mörka kostymen maktsymbolen framför andra. Hos Teleman räcker det med bara kläderna. Dess innehåll kan förbises. Även gestiken ingår i överhetens språk, och händerna spelar ofta en huvudroll i sin instruktiva position, gärna med det dyrbara armbandsuret väl synligt.

Allt är dock inte grym satir och grotesk ironi. Här ges ofta fritt utrymme åt slumpen, trots det bundna motivet, pressbilden, reklamfotot, persongalleriet. Mer eller mindre odefinierbara tecken strös ut, till synes utan mening och mål men alltid med slående effekt, exempelvis i senaste verket, "Kinesen", som alltså omges av kinesiska skrivtecken. Men i ett fall ter sig den sortens språk helt identitetslöst. Konstnären förklarar:

- Datorn fick fnatt och skrivaren hävde ur sig allt möjligt.