Annmari Löf och Gunnel Moheim

Galleri Curt Friman, Vadstena

Pågår till 8/6

Artikelbild

Akvarellmåleriet är en av konstens mest charmfulla teknikgrenar med outtömliga variationer, men därmed också svårast att utöva. Resultatet är beroende av många faktorer, frånsett konstnärens egna uttrycksval också papperet, vätan, penslarna och förstås pigmentet. Men där allt stämmer, färganalysen, de materiella och strukturella egenskaperna, där kan det bli lika övertygande måleri som dessa båda utställare presenterar i var sin genre.

Suverän valörskala

"Inspiration av ett stenbrott", jo, så kallar Annmari Löf sina "gyllne" landskap med motiv från Borghamn. Det är som om denna särpräglade miljö blivit ett eldorado för hennes specifika sätt att uttrycka sig, såväl formmässigt som koloristiskt. Nej, inte sitter hon framför stenbrytningen och målar av synintrycken, men de finns där bakom näthinnan så snart hon upplever behovet att visualisera dem.

Och som hon gör det! Med skicklig färgbehandling och suverän valörskala, en penselskrift som nästan upplöser motivet, där ljusreflexerna från brottytan förlänas en nära nog fluorescerande effekt. Ett spektrum av valörer och subtila nyanser präglar dessa arbeten.

Explosivt språk

Även Gunnel Moheim har lockats av stenbrotten men övergett motivkretsen för ett närmande till en helt annan värld, där musiken, främst jazzen, förmedlat övergången till människo­teckning, ofta i offentlig miljö med kafébord och folk i rörelse. Här får hon utlopp för rytmiken i sitt måleri, ett naturligt förhållningssätt som övertygar i många varianter. Den energi hon frigör är enorm och tar åskådaren i besittning. Språket är så laddat att bilden skulle brisera, om hon inte hade den franska klassicismen i ryggmärgen. I sitt senare måleri närmar hon sig motivet och därmed porträttkonsten, också en övertygande gest som framställer människan som aktör, som bärare av färg, form, ljus och rörelse.