På senare år har det varit glest mellan konstutställningarna på länsmuseet, trots att man har tillgång till en kompetent konstchef. Akvarellsällskapet, som då och då framträder i kommunen, kanske inte direkt höjer konsttemperaturen med den aktuella utställningen. Men här förekommer ändå några godbitar som man gärna stannar upp inför.

Det gäller inte minst ett par verk av AnnMari Löf. Hon uttrycker ambitioner att åstadkomma något utöver vad som ofta visas på den här typen av utställningar. I hennes bilder finns en tyngd, bland annat något som vittnar om en stoisk kamp mot tidens tand och betingelserna. I hennes målningar spelar varma och kalla färger upp en stillsam teater, ämnad att understödja det pulserande liv som bara kan anas.

Rolf Hallqvist har frammanat en ödesmättad stämning i två naturbilder. De berättar om att naturen inte alltid är benägen att låta människan klampa in i dess frizoner. Ingrid Hurtigs lila anemon är förtjusande vacker, men tar ingen ställning ur något problematiserande perspektiv. Det handlar om en ren avbildning. Börje Mathiasson har i några abstraktioner lagt till mönster med hjälp av krita eller penna. Det förstärker bildernas komplexitet.

Artikelbild

Utställningen är annars ganska ojämn. Här redovisas kraft och vilja på vissa håll, medan det på andra uppenbarligen är en bit kvar till en dignitet.