Galleri Blå har en intressant bredd på utställningsverksamheten. De flesta konstintresserade kan förr eller senare hitta något som tilltalar. Det som nu visas faller antagligen en särskild grupp människor i smaken. Men personligen förhåller jag mig skeptisk till verk av det här slaget. Jag ser det som "möbelhandlarkonst", målningar som fungerar bäst som detaljer i inredningssammanhang.

Den konstnärliga substansen försöker hitta sig själv i ett slags mellanläge och hade antingen behövt en renare miljö eller mer oreda. Man kan ställa sig frågan vad det är konstnären vill säga. Vill hon förmedla något mer än visioner av frodiga landskap i klatschiga färger? I så fall är det dolt bakom utanverket. Det här gäller samtliga större målningar.

Jag måste gå utanför min personliga analysmetodik, de kriterier jag vanligtvis använder, försöka se från en annan utgångspunkt. Bilderna är anslående på ett omedelbart sätt. De har en uppenbar kommersiell prägel och utgör ett blickfång som säkert kan samspela med interiörer av besläktad art. Färgerna är oftast uppskruvade, på gränsen till överdrivna. Morten har fastnat för ett anslag som kanske finner ett annat gehör i sydligare trakter.

Ett antal mindre målningar har ett annat uttryck. Där fungerar den kraft som konstnärens handlag frigör bättre, på ett sätt som åstadkommer djup och rätt spännande skildringar av vad jag ser som vulkaniska bergsmiljöer.