Härligt att få se riktiga, svartvita etsningar. Det är man inte bortskämd med numer, när olika typer av "datorgrafik" erbjuder en bekvämare väg till ett resultat. Den svartvita grafiken har behandlats tämligen styvmoderligt under ett par decennier. Men intresset återvänder säkert, eftersom koppargrafiken förtjänar det och eftersom mycket är cykliskt i konstvärlden.

Några akvareller skildrar landskap på ett stämningsfullt vis. Inte så att de är insmickrande eller publikfriande. Stämningarna är jordnära, med kärv snö, snö i luften eller med vattensjuk mark. Alltsammans är förfärdigat på ett sätt som kan bana väg för litterära ingångar eller tankar om den unika platsen.

Etsningarna är i torrnålsteknik och har den där klassiska, suggestiva svärtan. Den i sig kan bidra till att framkalla och förhöja uttryck. Duktiga etsare, som Mats Svensson, vet hur man kan använda sig av den där mjuka, djupa svärtan för att nå dit man vill.

Motiven varierar, men har alla en föreställande inriktning. En gammal cykel, av slitstark kvalité, förekommer i flera bilder. Den är van vid att stå ute om nätterna och skulle kunna berätta en hel del. Dess roll som trotjänare är uppenbar.

Över huvud taget visar utställningen ärliga, hantverksmässigt tilltalande bilder, fria från tillkrånglande effekter. Man kan säkert ta dem till sig och uppskatta dem vare sig man är van konstbetraktare eller helt oinitierad.