Det är en evighet från den skånska blåsten i Malmö till norsk suksess i Solna. Sex veckor av känslor, rubriker och vinnare, när vi samlats runt Sveriges enda lägereld för ett välbehagligt avbrott i vår oroliga vardag.
Unforgettable?
Det var det dock inte.
Ett par minuter i början av kvällen påminde oss alla om just ordets svenska betydelse, när finalfältets artister samlades i en hyllning på sångfågelns väg ut på scenen i Loreens famn och "Tattoo" fyllde arenan. Att försöka fylla de barfotaskorna (!) visade sig vara en omöjlig uppgift, men när allt landade till slut handlade det om något helt annat.
Utklassning.
Marcus & Martinus har ägt årets cirkus från ögonblicket tvillingarna valde att våga göra en uppföljare på sin finfina "Air" (det är egentligen en bättre låt än årets vinnare) och svepte hem den här kvällen på ett imponerade sätt med "Unforgettable" utan den minsta nerv eller spänning. Deras så noggranna och välregisserade tv-show bar hela vägen till Malmö, där Norge blir Sverige i Eurovision i maj.
Norges sak och smak blir vår på Europas största musikscen.
Jag är, till skillnad mot en del andra, inte det minsta upprörd över det, men vi kan nog inte räkna hem en fullpoängare från grannlandet i väst och eller en ny seger i Eurovision. Loreen skämde bort oss alla och lyfte Sverige till en nivå, som är svår att nå. Jag vill inte krossa några drömmar och bli en glädjedödare, men att vinna Eurovision på hemmaplan är ett smått hopplöst uppdrag. Luxemburg (1972 och 1973), Israel (1978 och 1979) och Irlands omöjliga trippel (1992, 1993 och 1994) ger en vink om det i den långa "Mellohistorien". "Unforgettable" är bra och riktigt god nog för att ta en fin placeringen, men har inte "det där" som sticker ut för att synas och höras. Det har ju blivit en betydande och avgörande del av Eurovision.
Det finns dock inte det minsta tvivel om tvillingarna Matrix omedelbara glädje över triumfen.
Det var bara en formsak i väntan på de sista rösterna, som skulle ta Marcus & Martinus förbi Medinas "Que sera". Vi visste det. Alla visste det, men där verkade de två balansera nervositetens brant innan poängen landade på tavlan och allt släppte på en och samma gång i ett enda äkta glädje- och lyckorus.
Här är, till sist, mitt "Mello" 2024.
Vårens...
...favoritfall: Refräng-VM med Samir & Viktor och EPA-dunkandet har gjort sitt på den här scenen.
...nya arena: Gunilla "La-la" Persson har bytt röda mattan och fotoblixtar mot parkeringsplatser, neonskyltar och A-traktorer, där "I won't shake (La La Gunilla)" skapar fest.
...låtskrivare: Norrköpingssonen Jimmy "Joker" Thörnfeldt, som tog hem sin tredje seger i Melodifestivalen, och fick ta plats i "Hall of Fame" med Loreens "Tattoo".
...vinnare: "Circus X" med Scarlet. Det är den, i särklass, mest spelade låten av de alla på min lista.
...glädje: Cazzi Opeias färgssprakande lyckopiller i "Give my heart a break".
...nye östgöte: Gitarristen Benjamin Jennebo i Smash into Pieces, som slutade trea med "Heroes are calling".
...frågetecken: Jacqlines "Effortless" hade kunnat utmana i Malmö, men det får vi aldrig svar på. Tyvärr.
...ljus: Annika Wickihalders "Light" var svindlande bra.
...band: Björnzone.
...punkt: Björn Gustafsson gjorde upp med 2008 på ett sätt vi alla väntat på under turnén, när han tog plats med sin gitarr och fick med Carina Berg på vägen.
...hej då: Finalkvalet.