Det är möjligt – och det är helt ärligt – Annika Wickihalder och Jay Smith sjungit sig till Friends Arena ändå. "Light" och "Back to my roots" har absolut finalkvalité och väl värd en plats på Sveriges största scen. Det handlar inte om det. Det handlar om vägen, som SvT döpt om fler gånger än vi haft Melodifestivalen, dit.
"Appastrofen", som stökade till premiären av Melodifestivalen 2022, är glömd och förlåten.
Vi har ett nytt haveri nu.
Finalkvalet.
Det här var absolut inget skämt eller sketch Björn Gustafsson hittat på eller skrivit för en mellanakt utan 30 minuters vinkningar, slängkyssar, snabbrepriser och ett slutresultat.
Det var något, som katten släpat in på bästa tv-tid.
Glada förlorare (alla treor och fyror) från Malmö, Göteborg, Växjö och Eskilstuna packade sina väskor, kostymer, klänningar och smink och samlades i Värmland och Karlstad i väntan på två nya glada förlorare för ett avgörande i det nya finalkvalet, som skulle - enligt ett pressmeddelande från SvT göra Melodifestivalen "bättre och spännande".
Det gick sådär.
Vi blev till och med blåsta på själva spänningsmoment, som dök upp lika plötsligt som det försvann med Jay och Fröken Snusk på samma poäng, när allt var räknat. Innan vi ens hann tänka tanken var det avgjort med orden "Jay fick flest röster under finalkvalet och tar därför den andra finalplatsen".
Jaha?
Punkt.
Det fanns vissa farhågor bland artister och låtskrivare över det nya finalkvalet att "trean" och "fyran" i Karlstad skulle gynnas inför finalkvalet, som följde direkt på deltävlingen. TV-tittarna skulle ha deras nummer i färskt minne, men de övriga åtta bara fick en snabbrepris och vinka till tv-tittarna. De besannades. De besannades totalt, vilket inte lär minska kritiken. Jag blir inte ett skvatt förvånad om det här förvirrade hopplösa finalkvalet skrotas redan på nästa måndagsmöte, som gärna Björn Gustafsson kan leda.
Det kan bli ett kul nummer till någon mellanakt i framtiden.
Vår egen La-la-Gunilla Persson fick i alla fall dansa i ett program och fånga nya fans, men var aldrig nära en skräll.
Min favorit, Scarlet, som förresten spelar på Palatset i Linköping den 22 mars, var lite, lite närmare, men nådde inte hela vägen. Jag hade verkligen önskat se den showen på Sveriges största musikscen i Solna nästa lördag, men det stannade just bara vid en önskan. Deras tuffa, coola cirkusmetal hade behövts för att skaka om finalen.
Att den norska tvillingduon Marcus & Martinus, som slutade tvåa bakom Loreen förra året, enkelt tog en av de två finalbiljetterna var det mest väntade i Melodifestivalen 2024. ”Unforgettable” växer för varje gång och med den här välregisserade showen blir jag inte förvånad om det blir Norge för Sverige på Eurovision i Malmö och en ny vinnare för Norrköpingssonen Jimmy "Joker" Thörnfeldt, som varit med och skrivit det här bidraget.
Precis som med kvällens andra vinnare i Medina och "Que sera".
Hyllningen, till sist, av låtskrivaren och hitmakaren Fredrik Kempe, som valdes in i Melodifestivalens Hall of Fame, var smått fantastisk. Han ligger bakom 35 låtar varav fyra vinnare i "Hero" (Charlotte Perelli), "La Voix" (Malena Ernman), "Popular" (Eric Saade) och "Undo" (Sanna Nielsen).
Vi bjöds på ett häftigt potpurri av Kempes "mellohits" genom åren.