För Kanye är samarbetet säkert en dröm; för Jay-Z en investering. Och den senare tjänar också mest på det. Efter några trötta plattor dras Jay-Z med av Kanyes engagemang och rappar riktigt spänstigt. Kanye å sin sida lägger kraften på att visa storebror att han hänger med rent tekniskt, och lyckas väl. Inte mycket vettigt blir sagt, men det låter i alla fall trevligt.

Med musik från Mr. West själv och demonproducenter som RZA och Nepunes är det överraskande att Swizz Beats, den gamle skrammellådan, levererar mest själ. Kanske för att han vågar smutsa ner lite, när övriga herrar tvättat och polerat som maniska dammallergiker.

Ett plus ett blir inte två här. Duon når varken Jay-Z:s svalt betraktande mästerverk eller Kanyes underbart blodfulla navelskåderier. Men som lättsam bagatell i väntan på nåt större är plattan helt okej.

I artikelrutan här intill ser du veckans övriga skivrecensioner.