Det är långsamma berättelser med humor som förgyller denna skiva. Men det är också snygga melodier som får glida igenom de fjorton kapitlen (låtarna). Ibland så välarrangerat att jag undrar om han vill smyga förbi obemärkt.
"Drop your pride" är som det stökiga undantaget. Jag hajar till och svänger med. Eller när han "är" Robbie Williams i "History buffs". En bombastisk ballad som skulle kunna vara en avslutning på vilken välklädd konsert som helst. Långt ifrån hans Posies och ändå så typiskt för så mycket kunnande. Han bevisar att han behärskar det mesta. Pop i topp.