Boxholmaren Camilla Akraka närmar sig existentiella frågor med sina sagofigurer.
Boken är utgiven av Östgöta Konstförening och Norrköpings konstmuseum i samband med den nya utställningen “Äggröra, karamellmåleri & plåthårt” som visas på museet.
Bildkonsten har en särskild förmåga att fördjupat se förändringar och skeenden i tiden, en spegel att reflektera i. Tre samtida östgötska konstnärer, vars verk visas i utställningen, är exempel på det.
Boxholmaren Camilla Akraka föddes i London 1968 och har på sin fars sida nigerianska rötter. I hennes verk korsas afrikanska fabeldjur med motiv från svenska sagor av Elsa Beskow och Astrid Lindgren i existentiella teman. Det är politiskt, som kvinna med viss bakgrund och utseende, bär hon särskilda erfarenheter av att leva i den här världen. Ett sådant konstnärskap fångar vår globala samtid, i en och samma människa sammantvinnas kulturer från vilt skilda delar av jordklotet.
Camilla Akrakas "Haren" (2022) kan just nu ses på Norrköpings konstmuseum.
Camilla Akrakas målning "Assistenter vid havet" (2021) finns nu att se på Norrköpings konstmuseum.
Norrköpingskonstnären Louise Johansson Waite arbetar med det högst organiska materialet surdeg i sitt skapande, hon gör helt enkelt konstverk av bröd. Ett annorlunda grepp som förstås inte är utan symbolvärden, som det för evigt livsbringande nattvardsbrödet i den kristna traditionen och brödets kulturhistoriska betydelse som ett av de äldsta och vanligaste livsmedlen.
Norrköpingskonstnären Louise Johansson Waite skapar konst med surdeg och bröd.
Vadstenabon Maria Segersäll utforskar Vättern i sitt skapande, denna stora dricksvattentäkt som ständigt hotas av Försvarsmaktens skjutövningar, gasborrningar och gruvprojekt, gamla och nya utsläpp. Hon står också i dialog med äldre östgötska konstnärskap, som Bertil Almlöfs målningar från 1970-talet som fångar den tidens oro för miljöförstöringar.
Maria Segersälls verk "Mama Chui" finns nu att se på Norrköpings konstmuseum.
Bertil Almlöfs oljemålning "Slättlandskap med giftsprutande flygplan och två barn" (1977).
Maria Segersäll är dessutom med i konstnärskollektivet och “kulturförgreningen” Ugglan som sedan 2015 ingjutit nytt liv i Vadstenas kulturliv med biograf, jazzklubben Guldtuppen och tidningen Folio. Inspirerade av den franske marxistiske filosofen och sociologen Henri Lefebvres idé om “rätten till staden” utgör de en social rörelse som gör Vadstena tillgängligt för allmänheten genom att ta till vara lokaler och ytor som inte används och skapa sammanhang för konst och kultur. Andra exempel på livaktiga konstnärskollektiv i länet är förstås konsthantverksinriktade Svälla i Norrköping och Rejmyre Art Lab, som för glasbrukstraditionen vidare i en ny konstnärlig riktning.
Konstnärskollektivet Ugglan firar "Århundradets fest" på Norrköpings konstmuseum.
Det offentliga rummet pryds med konst, så har det varit i Östergötland sedan medeltiden. Ett exempel är “Hedas Himladrottning”, den 70 centimeter höga Mariaskulpturen från 1100-talet i Heda kyrka nära Omberg, av okänd mästare med antingen franskt eller tyskt ursprung och “besjungen” av Verner von Heidenstam i samlingen “Nya dikter” (1915).
Himladrottningen i Heda kyrka var skalden Verner von Heidenstams favorit.
I dag är den offentliga konsten alltjämt omstridd. I “Konst är nödvändigt” återges delar av debatten mellan Linköpingskonstnärerna Stina Opitz och Thomas Edetun och Sverigedemokraterna på Correns kultursidor inför valet höstas. Vem ska bestämma vilka verk som köps in och visas i offentligheten? De folkvalda politikerna? Eller är det experter i form av konstnärer, arkitekter och konstvetare?
Carl Milles "Folkungabrunnen" (1927) på Stora torget i Linköping i december 1951.
Maja Spasovas "Drömmarnas båge" (1999) i Linköping.
Opitz och Edetun nämner Carl Milles "Folkungabrunnen" (1927) och Maja Spasovas “Drömmarnas båge” (1999) i Linköping och Arne Jones “Spiral åtbörd” (1961) i Norrköping som exempel på skulpturer som väckte avsky när det först uppfördes, men som östgötarna lärt sig att älska vartefter och som blivit symboler för våra städer. Konsten måste få se bortom tidsandans smak och horisont, att i god demokratisk anda öppna människors sinnen för nya vägar och perspektiv.
"Spiral åtbörd" (1961) av Arne Jones.
Hur mår konstlivet i Östergötland? Ja, inte sämre än att det fortfarande finns 32 konstföreningar som samlar 3 500 medlemmar. Det var det gamla borgerskapets konstsamlande som blev grund för Östergötlands museum (1939) och Norrköpings konstmuseum (1946). Privatsamlarna är ännu viktiga, sedan 1982 har Norrköpings fastighetsmagnat Mikael Ståhl köpt på sig modern konst och 2020 öppnade han sitt eget 1 900 kvadratmeter stora museum Ståhl Collection i Nyborgs Yllefabriks gamla lokaler vid Motala ström.
Mikael Ståhl visar sitt Ståhl Collection.
I Mikael Ståhls Ståhl Collection visar han delar av sin stora samling med modern konst.
Konstlivets utmaning är föryngring och deltagande. I Östergötland verkar konstnärer genom Ung Konst Öst ute i skolorna för att inspirera unga östgötar att själva skapa och föra penseln vidare till kommande generationer.