Enligt den ryskortodoxe prästen Cyril Hovorun, som själv arbetat högt upp i Moskvapatriarkatet, hade kriget i Ukraina inte kunnat bryta ut utan kyrkans bidrag.
– Man kan säga att kriget i stor utsträckning är kyrkans fel.
Även om kyrkan inte har några egna vapen så har patriark Kirill försett sin näre vän Vladimir Putin med en helt nödvändig ingrediens i krigföringen: en ideologi, närmare bestämt den om "kulturell ryskhet".
– Putin och Kirill är inga rasister, så det handlar inte om det etniska. Det handlar istället om den kulturella versionen av ryskhet, som är mycket bredare. Det är som ett stort paraply under vilket många folkgrupper och länder ryms, bland annat Ukraina.
Putin hade från början ingen egen ideologi, menar Cyril Hovorun, så utan kyrkan hade han heller inte kunnat föra något krig. Krig utan ideologi är en omöjlighet.
Cyril Hovorun är själv av ukrainsk härkomst. På 2000-talet arbetade han som högt uppsatt tjänsteman i Moskvapatriarkatet med ansvar för utbildningsfrågor. Men han insåg på ett tidigt stadium vartåt det barkade. Efter att förgäves ha försökt påverka sina kolleger och patriarken själv valde han att säga upp sig.
– Jag försökte vara en visselblåsare, men det var tyvärr inte särskilt framgångsrikt, säger Cyril Hovorun.
Numera arbetar han i västvärlden, bland annat vid Sankt Ignatius teologiska akademi i Södertälje.
Efter Putins invasion av Ukraina har flera hundra ryskortodoxa präster och diakoner undertecknat ett offentligt upprop för fred. I skrivande stund har det fått mer än 280 undertecknare. Linköpings ortodoxe präst Misha Jaksic, som vi tidigare skrivit om, har översatt uppropet till svenska och säger att uttalandet "är starkt evangeliskt och profetiskt och viktigt att förmedla och sprida som ett starkt ljus i ett stort mörker".
Där står bland annat: "Den yttersta domen väntar varje människa. Ingen världslig makt, inga läkare, ingen försvarsmakt kan skydda oss från denna dom. Med en omtanke om varje människa, som uppfattar sig själv som ett barn av Ryska ortodoxa kyrkan, vill vi inte att hon träder fram inför denna dom under en tyngd av sörjande mödrars förbannelse".
Som avslutning uppmanar man: "Vi appellerar till alla stridande parter att använda sig av dialog, då inget annat alternativ finns till våldet. Låt oss tillsammans inträda i den stora fastan med en anda av tro, hopp och kärlek. Stoppa kriget!"
Cyril Hovorun är glad över uppropet, men tycker att det gärna kunde ha varit betydligt skarpare formulerat.
– Samtidigt får man betänka att de som står som undertecknare troligen kommer att bestraffas på olika sätt. Vi har många olika titlar i den ortodoxa kyrkan – och på samma sätt finns också många olika straff, säger han och ler snett.
Vilket straff Cyril Hovorun själv får är oklart. På frågan om han kommer att övergå från den ryskortodoxa kyrkan som han fortfarande tillhör till den nya, ukrainskortodoxa, skakar han bara på huvudet med ett leende:
– Vi får se, vi får se.
Risken är att de som formellt fortfarande är hans överordnade i Moskva inte behåller honom i sin kyrka länge till. På frågan om vad Sverige kan göra för att lösa konflikten svarar han:
– Hjälp framför allt Ukraina diplomatiskt, med att bli medlemmar i EU så snart det går. Och helst även i Nato.
