Första skivan 2003. Anttilas krystade betoningar härmar Jocke Berg. Andra skivan 2005. Anttilas skramliga melodier härmar Håkan Hellström. Tredje skivan 2008. Anttila låter som produkten av en het kärleksnatt mellan de ovan nämnda. Visst, referenserna är fortfarande oerhört uppenbara vad gäller obegripliga Kent-texter och sprittande Håkan-refränger. Men pop handlar inte om att uppfinna hjulet igen utan om att väcka känslor. Och denna konst bemästrar Kristian äntligen till fullo.