"Kolibrier i mitt bröst, jag är din".
Första refrängen är en fin bild av en förälskelse. Och det är svårt att låta bli att förälska sig i Tam Tapir, trots namnet.
Deras musik är både vresig och vacker, med energiska, spretiga gitarrer och skeva analogsyntar. De har drag av 90-talsstjärnor som Bob Hund (fast utan det där jobbiga, punkiga) och Komeda. Samt en sångare med obarmhärtigt klarsynta texter och vek, ljus röst. Han kan nog reta somliga. Vi som saknar Olle Ljungström blir mest glada.