Film- och musikbranschen har redan gjort det i flera år. Gamla verk putsas upp på nytt, förbättras med digitalt ljud eller nya effekter. Och folk köper det (jag är en av dem). Smidiga samlingar där allt av det bästa materialet finns förpackat i en snygg box.
Spelproducenterna har börjat fundera i samma banor, senast fick vi Fumito Uedas mästerverk "Ico" och "Shadow of the Colossus" på en skiva med lite upphottad grafik. Kul och bra för dem som missat dem tidigare eller för dem med starka nostalgikänslor.
Nu har turen kommit till en annan mycket omtyckt spelserie, "Metal Gear solid". Tre titlar, tvåan "Sons of Liberty", trean "Snake eater" och PSP-titeln "Peace walker".
Allting är intakt men ser bättre ut. Har du inte spelat dem förut går det kortfattat att beskriva serien som "Dallas" på steroider möter James Bond. Intrikata historier om dubbelspel och supervapen uppblandat med action där smygandet premieras i stället för att rusa in med glödande vapen.
Tillsammans försöker samlingen binda ihop historierna på ett hyfsat lättöverskådligt sätt och erbjuda en helhetsupplevelse, vilket är toppen.
Det märks dock att detta är spel från mer än tio år tillbaka i tiden. Trots högre upplösning och bättre texturer hänger inte läppsynk och annat med. Men samtidigt bevisar det en annan springande punkt: Oavsett hur snyggt ett spel är eller hur många polygoner som pressas ut betyder det ingenting om det inte finns hjärta och tanke bakom spelidén. Och det finns det i "Metal Gear".