Det var nervöst in i det sista men slutligen blev det Gladys del Pilars kör från Örebro som fick respass.

- Så skönt! Det hade varit surt om vi åkt ut, det här är viktigt för mig, säger Louise Hoffsten.

Det var alltså tjugo nöjda linköpingsbor som satte sig i bussen hem sent på lördagskvällen. Nöjda och glada - men också rejält trötta. Programmet kräver förberedelser i timmar för att allt ska klaffa i direktsändning. Efter generalrepetitionen gav Louise Hoffsten kompisen Lana Brunell en vänskaplig uppsträckning:

- Du måste se mer glad ut, Lana, tänk på att det är tv!

För Hoffsten är Körslaget betydelsefullt.

- Ja, det är det. Jag har en alldeles särskild anledning att vara med här, men jag kan inte berätta riktigt varför än, säger hon.

Kanske har hon en tanke på hur hon vill använda den halv miljon kronor som tillfaller den kör som vinner. Vinstsumman får kören skänka till valfri välgörenhetsorganisation i hemstaden.

Annars säger Louise Hoffsten oftast nej till förfrågningar om tv-medverkan.

- Varje år får jag frågan om att vara med i Melodifestivalen, och varje år tackar jag nej, förklarar hon.

Men med Körslaget var det alltså något speciellt. Hon sjöng i kör när hon var utbytesstudent i USA och hon har nu på senare år faktiskt sjungit i en gospelkör i Enskede.

Att vara med i Körslaget är ett stort åtagande, med rätt skral betalning. I flera veckor tvingas artisten säga nej till andra uppdrag - hur många veckor vet man ju däremot inte.

Det här gäller förstås också körmedlemmarna. I veckan repeterar de ständigt och på helgen är det sändning. Bakom scenen surras det lite om oförstående arbetsgivare och äkta män som tycker att för mycket tid går åt till Körslaget.

Men roligt har de, det strålar om alla när de kommer ut från en repetition. Temat i lördags var svensk musikexport och Team Hoffsten framförde Agnes hit Release Me. 16 - åriga Josefin Johansson sjöng solo.

- Vilken känsla att få stå här och sjunga solo höra hur kören bakom sätter alla stämmor, helt fantastiskt, säger Josefin.

Som andra låt hade Louise Hoffsten valt Simon & Garfunkels "The Sound of Silence", där Hanna Ryttmarker och Kevin Lehnberg sjöng solo.

-Jag tyckte vi behövde en lugn låt för att bryta av och den här sången har betytt en del för mig. Jag såg Paul Simon på Globen och det var oerhört starkt, säger Louise.

Att hennes kör verkligen låter bra tycks alla var eniga om. Presskollegor och medlemmar från andra körer - många säger spontant att Team Hoffsten är bäst. Det betyder därmed inte självklart att kören vinner hela slaget. Det är ju ingen jury av experter som utser vinnaren, det är tittarna som röstar.

Något paradoxalt kan det då faktiskt visa sig vara en fördel att komma från en mindre ort, snarare än en större stad. På lördagen åkte Gladys del Pilars Örebrokör ut - medan Putte Nelsons Vetlandakör var först ut att gå vidare. Publikstödet i studion i Frihamnen var också störst för kören från Vetlanda.

- Hemma ställer alla upp för kören. Kommunen stöder Puttes kör och det finns företagare som betalar folk för att de ska ringa och rösta, avslöjar en tillrest från Smålandsmetropolen.

Medlemmarna från de olika körerna må vara konkurrenter på scenen, men backstage är alla vänner. Ibland förefaller det till och som om det på vissa håll spirar romanser. Det blir mycket väntetid mellan repetitionerna och sångarna sysselsätter sig på olika sätt. Martin Carlsson pluggar i hörlurarna, blundar och lyssnar på musik.

- Sonicflood, det är ett kristet band från USA, berättar han.

Nikolaj Engborg sitter djupt försjunken i sin bok, "Hunger Games". Camilla Wallin passar på att bättra på sminket, hon får till och med benen sminkade. Petter Landerholm bryter arm med en gotländska och vinner, medan Lana Brunell ser till att bli ännu mer skönlockig till sändning.

Nu är det fyra körer kvar: Team Hoffsten, Putte Nelsons kör från Vetlanda, Anders Bagges från Ekerö och Bengan Janssons Visbykör. För dem väntar nu en vecka av övande, två nya låtar ska repas in. Klockan åtta på lördag kväll ska alla stämmor sitta perfekt.