När publiken kommer in i teaterlokalen sitter Gregor Bergman vid klaviaturen och spelar musik som kanske är av Mozart. Sångarna, tre damer och två herrar, bjuder oss vara välkomna och delar ut sittdynor.

Så ber man publiken om ett tema och får förslaget bättre sent än aldrig. När man efterlyser spelplats nämns bland annat Mårten Skinnares hus. Med dessa magra tips startar de fem en närmast halsbrytande improvisation och inom kort är vi mitt inne i en dramatisk intrig.

Vart skeendet tar vägen blir måhända inte helt klart, men sångarna visar upp en härlig förmåga att spinna vidare på både temat och kollegernas infall.

Det förefaller som om det mesta föds i ögonblicket, och om allt inte är oavbrutet inspirerat är det hur som helst förbluffande fyndigt, roligt och skickligt.

Det ligger nära till hands att det blir mer av recitativ än av arior - handlingen måste ju föras framåt - men visst förekom det också dramatiska utspel i arians form.

Vad ska jag jämföra med? Kanske commedia dell´arte, medeltida gycklare eller högklassiga studentspex?

Publiken var i alla fall fullständigt med på noterna: svalde orimligheterna, skrattade åt infallen och beundrade talangen.

Andra akten präglades av att publiken fick leverera materialet, och nu blev munterheten och lekfullheten än mera påtagliga.

Den aldrig tidigare (och heller aldrig senare) hörda sången Du är min ängel byggde helt på de små textlappar publiken i pausen hade levererat; barnkören Bjällran från Malmö (jo, de fem sångarna!) gjorde ett bejublat framträdande, Åsa - som satt i publiken - levererade verklighetsunderlaget för en dramatisk aria, och som avslutning kom en fasanfull, makaber och riktigt festlig operafinal; operans namn visade sig vara Rävsaxen vid Västra väggar.

OBS!Det finns ingen möjlighet att se denna föreställning igen. Mozart i Vadstena ges visserligen den 3, 4 och 5 augusti, men på grund av publikens ostyriga medverkan kommer det att bli helt andra förställningar, sannolikt minst lika roliga.