Vad är meningen med livet? Ingen vet. Gillar du Harry Potter? Ingen vet. Vilken mat tycker du om? Ingen vet.

Framför en skog, formad av snåriga metalltrådar får Eric Stern, som gör Kaspar Hauser i just denna scen, svara på en snabbdrös av frågor från medspelaren Stina Kajaso och den unga premiärpubliken.

Men, vad ska han säga? Han vet ju inget. Har ingen koll. Befinner sig i en kakofoni av nya intryck. Saknar identitet.

Artikelbild

Eric Stern, Stina Kajaso, Andreas Strindér och Linda Kunz i "Kaspar Hauser" på Ung scen/öst.Foto: Markus Gårder

Historien om Kaspar Hauser lockar. Är på många sätt en perfekt (gotisk) gåta. Från det att han annandag pingst år 1828 dyker upp på ett torg i Nürnberg, språklös och ur stånd att förhålla sig "normalt" till människor. Till dess att han fem år senare mördas.

"Hans födelse är okänd, hans död ett mysterium", som det står på gravstenen. En ung man utan barndom, uppvuxen i ett litet källarutrymme med endast en glugg ut mot världen utanför. I "befriat" tillstånd utsatt för lika mycket intensiv vuxensocialisering - Kaspar var för övrigt mycket läraktig - som spekulativ upphaussning.

Man kan anlägga ett psykologiskt, civilisations- och samhällskritiskt, symboliskt, existentiellt eller romantiskt perspektiv på fenomenet Kaspar Hauser. Tänka allvarligt. Satiriskt. Sorgligt. Inåtvänt. Eller alltihop på samma gång.

Och så kan man göra som regissören Erik Holmström och ensemblen på Ung scen/öst:

Artikelbild

Eric Stern, Linda Kunze och Stina Kajaso i "Kaspar Hauser" på Ung scen/öst.Foto: Markus Gårder

Förhålla sig medskapande transparent till sig själva, stoffet och publiken. Inleda med, och ständigt återknyta till, en narrativ kärna av nerskrivna ord om och av Kaspar Hauser. Men i övrigt låta hugskotten styra. Testa, korrigera, fantisera om. Lite som Kajsa Warg: Man tager (skenbart) vad man haver (i teaterlekrummet) och (låtsas att man) är påhittig i stunden. Så att det verkligen syns (att man hittar på).

Ha kul. Samtidigt som undret inträffar: Att vi alla, oavsett ålder, drabbas av människoödet Kaspar. Kan identifiera oss, direkt eller indirekt. Så är exempelvis den fullkomligt sanslösa - och grymma - komiken i en halsbrytande språkövning med tyska ramsor, ekvilibristiskt framförda av Andreas Strindér, Linda Kunze och Eric Stern, inte enbart rolig; den gör också Kaspars utsatthet begriplig.

Artikelbild

Eric Stern, Linda Kunze, Stina Kajaso och Andreas Strindér i "Kaspar Hauser" på Ung scen/öst.Foto: Markus Gårder

Eller som i den alternativa slutscenen, frammanad som en barnslig dröm om ponnyer med vingar, gråtandes strida tårar. Så galet sentimentalt, och ganska blött - och oerhört ömsint!

Överallt dessa infallsrika hängbroar mellan allvar och befriande skratt. Alltmedan avgrunden hotar nedanför? Jovisst. Alltid.

Spelas på Ung scen/öst, vid Elsas hus i Linköping till och med 5 april. Även som sportlovsteater under vecka 8.