- Ska vi verkligen sitta så långt fram? Vi vill ju inte bli häcklade. En smått orolig kvinna diskuterar val av plats med sitt sällskap när LKPG HA HA! släpper in den månghövdade publiken till sin första stå-uppkväll på Sagateatern. En inte helt obefogad oro, ska det visa sig.

Kvällen inleds av Martin Lagos. Han kör igång på rutin med väl inövade skämt om göteborgare, chilenare, norrlänningar och norrköpingsbor. Det är inte så tråkigt som det låter, men när den geografiska biten är avklarad blir det betydligt bättre.

- Jihad Jane, asså vafan är det om? Martin Lagos behöver inte trötta ut sig för att publiken ska skratta åt de senaste veckornas stora nyhetsnamn. Men andra grejer är rätt fyndiga och timingen sitter. Historien från Eskilstunafängelset ger mig skrattkramper.

Näste man ut är Jacob Öqvist. Mest känd från det mediokra humorprogrammet Stockholm Live har han fått utstå en del kritik som stå-uppare, men det han gör på Sagateatern är långt ifrån dåligt. Låt vara att hans energi på scenen hela tiden balanserar på gränsen till hysteri, publiken är med honom hela tiden. De, undertecknad inräknad, som helt saknar gränser för vad man får skämta om har roligt.

Plats på scen för kvällens headliner. Om det förekommer hype inom svensk stå-upp så kretsar den just nu kring Nya Zeeländaren Al Pitcher. Jag kan bara låta mig sköljas med i vågen, för det här i ruggigt bra. Al Pitcher bjuder på nästan en hel timme improviserat nonsens. Publiken får nästan en hel timme av gapskratt. Ett färgat micstativ, en gravid kvinna i salongen, ett hårstrå som flyger runt i strålkastarljuset. Al Pitcher kokar soppa på en spik, ingen bagatell är för tråkig. De som inte klarar att blir häcklade en stund får stanna hemma, men Al Pitcher håller sig väl ur vägen för rena elakheter. Undertecknad, på första raden med en stor kamera, flyger naturligtvis inte under Al Pitchers radar. Under applåderna lämnar jag Sagateatern för att hinna till deadline, varpå Al Pitcher rusar tillbaka in på scenen och utbrister:

- Hey, the photo guy's gone! So weird, maybe he was working for the police or something.