Huvudnamnen är istället amerikanen Reginald D Hunter, och det australiensiska Youtube-fenomenet The Axis of Awesome.

Mårten agerar konferencier, och kör sina egna pass mellan de andra akterna. Han sköter sig fint, och det märks att rutinen finns där. Och han är rolig, ska tilläggas. Kristoffer Appelquist inleder försiktigt, men tar sig och når sin höjdpunkt i och med den till synes ändlösa tiraden om läraren som skäller ut sin elev. Ett skämt som han drar tio varv för långt, men det blir hysteriskt kul.

Reginald D Hunter avslutar det första passet. Han har en mer intellektuell och tillbakalutad stil, som ligger ganska långt ifrån traditionell "gapflabbsstandup". Reginalds set består av mycket funderingar kring vitt skilda ämnen som relationer, politik och religion. Och mycket av det har en smart underton. Sedan kan han inte hålla sig från att skämta om svenskar och sex mot slutet. Publiken uppskattar dock det mesta, även om del skratt låter som att de är där av artighetsskäl.

Marika Carlsson har nyligen blivit utnämnd till Sveriges bästa kvinnliga komiker, men ikväll är hon tyvärr ganska tam. Det blir mest skämt om hennes hudfärg, vilket känns lite gammalt.

Det finns en fara i att vara en humorakt där många redan har sett det mesta de har att bjuda på. Men det var aldrig någon fara för att kvällens publik skulle få tråkigt när The Axis of Awesome går upp på scen, för det avslutande passet med humoristiska låtar. Förutom musiken lever gruppen mycket på sitt samspel i mellansnacket, som mycket går ut på att häckla varandra. Vilket de gör fantastiskt roligt. Mest jubel får inte oväntat "4 chords song", som får äran att avsluta kvällen.

Även om publiken inte var stor, verkade den nöjd med vad som bjöds. Och vi får hoppas att inte Mårten Anderssons farhågor att nästa Raw-besök blir i form av en sunkig pub-föreställning, går i uppfyllelse.