Karlsson på taket smyger igen

Vad: Barnteater med Markoolio, Benjamin Wahlgren, Hans Wahlgren, Anders Öjebo m fl.

Var: Crusellhallen, Konsert & kongress i går eftermiddag.

Nästa gång: Spelas i De Geerhallen i Norrköping, 12/2.

Stämning: Livat, lattjo och lajbans.

En flygande tunna har siktats över Vasastan och en stor belöning väntar den som kan visa vad det rör sig om. Publiken vet naturligtvis att det inte rör sig om någon Saab J29. Det är bara en vacker, genomklok och lagom tjock herre i sina bästa år ute på en liten flygtur.

Marko "Markoolio" Lehtosalo är inte ny i huvudrollen. Föreställningen har tidigare huserat på Oscarsteatern i Stockholm och innan dess spelade han Karlsson i en annan uppsättning på Göta Lejon. Tillsammans med regissören Staffan Götestam har han planer på en spelfilm om propellermarodören, men Astrid Lindgrens dödsbo har inte sagt ja - än så länge.

Ett affischnamn som Markoolio borde ge ett försprång hos de yngre i Crusellhallen, men sedan slår det mig att de flesta barn i publiken inte ens var påtänkta när hans karriär som musiker stod på sin höjdpunkt. Tänk vad tiden går.

Nåväl, Markoolio är inte den som förväntar sig applåder så fort han visar sig på scenen. Men det är fullt ös direkt som gäller. Eftersom pjäsen bygger på Astrid Lindgrens tredje bok om Karlsson och Lillebror ödslas ingen tid på att presentera karaktärerna som alla redan känner utan och innan. Markoolio hamnar i sitt esse direkt, mannen på taket är inte helt olik hans gamla pop-persona.

Karlsson gnäller, gråter, skriker, stojar, skojar och filurar om vartannat. Precis som i böckerna är Lillebror inte alltför peppad på alla upptåg, och Karlssons livslånga egotripp slutar oftast med att Lillebror blir besviken eller lurad. Varför någon skulle vilja vara kompis med Karlsson är en gåta, men mellan raderna lyckas Markoolio skrapa fram lite sympati.

Lillebrors föräldrar ska åka på semester. När Lillebror vill stanna hemma med Karlsson måste han göra det under fröken Bock och farbror Julius vakande ögon (spelade av Hans Wahlgren och Anders Öjebo).

Den snörpiga fröken och den sjuklige gnällspiken till farbror är två klippdockor från farsens värld. Lyckligtvis har de yngre i publiken inte fått sitt lystmäte av hemvärn och hemlighus, förväxlingskomiken - när tjuvarna Rulle och Fille kommer på besök blir det succé. Benjamin Wahlgrens Lillebror hamnar i skuggan av alla färgstarka karaktärer, men han gör så gott han kan inom rollens ramar.

Rulle och Fille är naturligtvis på tok för klantiga för att få fatt i den flygande tunnan och berättelsen slutar lyckligt. Ensemblen tackar för sig till George Riedels obligatoriska ledmotiv: "Världens bästa Karlsson".

Erik Grenestam