När jag är ute och föreläser får jag inte bara frågor om den journalistik vi gör, utan en hel del frågor om Corren och om mediebranschen i stort. Här är några av de vanligaste frågorna som ni läsare har:
Vem äger Corren?
Östgöta Correspondenten grundades 1838 av Henrik Bernhard Palmaer. Två år senare tog Carl Fredrik Ridderstad över och Corren ägdes av familjen Ridderstad ända fram till 2008 då Norrköpings tidningar blev huvudägare. NT är i sin tur ägt av en stiftelse som grundades av Asta Sundin 1947, då hennes man Erik Sundin, dåvarande chefredaktör för NT, avled. 2009 ombildades NT till NTM och strax därefter bildades dotterbolaget Öst Media där numera Corren, NT, MVT, Folkbladet, Västerviks-tidningen och Vimmerby tidning ingår. Alla titlar i Öst Media har en egen ansvarig utgivare och styr sitt eget innehåll.
Stiftelsen drivs av en styrelse och ordförande är Linköpingsbon Magnus Hall, tidigare vd för Vattenfall. Att vara stiftelseägt betyder att inga pengar delas ut till ägare, utan vinsten går direkt tillbaka till att investera i journalistiken.
I dag har NTM 19 titlar varav Corren är den största titeln med 37 journalister anställda.
Hur mår den oberoende journalistiken i Sverige?
När jag utbildade mig till journalist i slutet av 90-talet var det många som varnade mig för branschen. Det fanns få lediga jobb och konkurrensen om jobben var stenhård. Framtidstron var låg och publicister pratade gärna själva om ”tidningsdöden” på grund av vikande pappersupplagor och en vikande annonsaffär. Så här drygt 20 år senare vet vi vilket stålbad vi har varit igenom. Det har gungat rejält och antalet journalistjobb har blivit färre. Då fanns det 28 ägare till landets 100 tidningar. I dag ägs Sveriges tidningar av ett litet antal koncerner, där Bonniers är den största.
Är det inte dåligt med maktkoncentration inom media?
Självklart är det en riskfylld utveckling när makt och ägande koncentreras. Det gäller alla branscher. För Correns del var ett uppköp helt nödvändigt för att överleva. Fördelen för oss med en stark ägare är att vi har kunnat koncentrera oss på innehållet och vår ägare stöttar med alla funktioner runt omkring, som tryckeri, HR, lokaler, ekonomiavdelning och inte minst den tekniska utvecklingen av våra sajter och appar. Glädjande nog visar vår koncern plusresultat, det ger arbetsro och framtidstro. Vi och branschen växer kraftigt digitalt vilket är ett tecken på att journalistiken står stark.
Får Corren statligt stöd?
Inte det traditionella presstödet, det som delas ut till andratidningarna i olika regioner, men vi har de senaste åren fått så kallade ”vita-fläckar-pengar” som har hjälpt oss att bli ännu mer lokala i våra mindre kommuner.
Hur ser den digitala affären ut?
1995 startade vi Corren.se. Innehållet var gratis eftersom vi då trodde att annonsaffären skulle täcka kostnaderna, men det visade sig vara fel. Numera är läsaraffären, alltså att våra läsare betalar för vårt innehåll, en viktig del av vår ekonomi och glädjande nog så ser vi hur allt fler är villiga att betala för vårt innehåll. Ni prenumeranter bär affären framåt. Varje dag tar 125 000 östgötar (Orvesto 2021) del av vårt innehåll i Corren och Corren.se. Tack för det engagemanget!
Hur länge finns papperstidningen kvar?
Papperstidningen är en viktig inkomstkälla för oss, idag har vi cirka 30 000 tidningsprenumeranter. Men den är samtidigt en stor utgift för oss med tryck och distribution. Vi vet att massor av våra läsare älskar och uppskattar att få en papperstidning i brevlådan men ju fler som inte har tidningen, desto mer kostar den per utdelning. Det är en del av utmaningen. En annan del är att priset på papper har chockhöjts den senaste tiden. Många pappersbruk har lagts ner och det leder till pappersbrist som i sin tur leder till kraftiga prishöjningar. Det här problemet är inte bara svenskt, i hela Europa är bristen på papper så stor att tryckerier står stilla. Till det kommer höga el-priser vilket gör det olönsamt att tillverka tidningspapper. Så hur länge vi kan trycka våra nyheter på papper kan vara en fråga om papperstillgången helt enkelt.
Det är viktigt för oss att inte fastna i en sorg över att papperstidningen minskar. Vi måste fokusera på att möte den starka digitala efterfrågan på bästa sätt. Med vass teknik och vass journalistik.
Utmaningar då?
Hur ska unga människor, som inte är vana vid en dagstidning vid frukostbordet, hitta till den lokala journalistiken? Det är sedan länge en av branschens största utmaningar och jag tror att vår trovärdighet är en av nycklarna. Internetstiftelsen visar till exempel i sin senaste undersökning att svenska väljare anser att traditionella medier är viktigast för politiskt innehåll. Detta gäller även förstagångsväljare som i större omfattning tar del av politiskt material på sociala medier än andra, men samtidigt är förtroendet för politiskt innehåll i sociala medier lägre än genomsnittet i den gruppen. Kanske beror det på att skolan i dag är bra på att lära ut källkritik.
En annan utmaning är hur socioekonomiskt svaga grupper i utsatta områden ska ta del av vårt innehåll som är låst bakom en betalvägg? Kanske är det så i framtiden att allt vårt material inte behöver vara låst, utan bara en del av det. Det är en av frågorna vi tittar på. Vårt mål är att så många som möjligt i vårt område ska kunna ta del av det vi gör, men vi måste också kunna ha en långsiktighet i affären, precis som alla andra branscher.
Trevlig helg!