Vi lever i en tid av rädsla. Det är lätt att då tro att förr var livet tryggare, SVT-serien om Tage Erlander har fått mig att fundera över detta.
Erlander levde bakom den bild av trygghet som han förmedlade med såväl en ständig privat ängslighet som en skräck för att ett nytt världskrig kunde bryta ut närsomhelst.
Det speglas i hans privata dagböcker som sonen Sven Erlander låtit publicera. Till att börja med var Tage Erlander en fruktansvärd hypokondriker, ständigt övertygad att minsta snuva hos honom själv eller någon av hans närmaste var liktydig med en dödlig sjukdom. Tydligen levde han också i ständig oro för sin politiska förmåga – balanserad bara av övertygelsen om alla andras kompletta oduglighet.
Men intressantare än allt detta var hans panikreaktioner på yttre händelser. Hans egen plan på ett skandinaviskt försvarsförbund lanserades kort efter att det kalla kriget frusit till ordentligt. Entusiasmen i Danmark och Norge var från början ljummet. Bägge länderna hade aktuella erfarenheter av hur lite ett litet land kunde göra när en aggressiv stormakt attackerade.
Men när till slut den norska regeringen valde Nato-medlemskapet såg Erlander det som en extrem form av politisk äventyrlighet. ”Nu blir det världskrig” skriver han i dagboken. Det blev det nu inte. Tvärtom gav Natomedlemskapet en trygghet som Sverige aldrig hade.
Erlanders sätt att hantera situationen var egendomligt motsägelsefull. Dels upphöjdes neutraliteten till religion. Dels slöts ett hemligt, mycket hemligt, militärt avtal med USA. Det är oklart om ens Sveriges utrikesminister Östen Undén kände till det.
En följd av avtalet var att det svenska flygvapnet spionerade på Sovjetunionen för både svensk och amerikansk räkning. I juli 1952 sköt ryska plan ner två svenska spionplan. Återigen greps Erlander av panik. Detta är början på det tredje världskriget, skrev han i dagboken. Av den anledningen var det aldrig tal om att statsministern skulle kondolera de fallna svenska flygarnas familjer. Istället utslungar han förbannelser över att den svenska militära ledningen utmanat ryssarna.
Det här är bara ett par extrema exempel ur historien. 40-, 50- och 60-talen gav övernog av anledningar till panik över världssituationen, Och det dröjde inte länge efter Sovjetsystemets fall innan världsläget igen vände till det sämre.
Och nu i vår har vi då fått Corona-viruset ovanpå Brexit och antidemokratiska drakhuvuden inte bara i Ungern och Polen utan lite överallt.
Ångest är vår arvedel, skrev Pär Lagerqvist på 1920-talet.