Vi sitter och pratar i den stora matsalen och fram träder bilden av en energisk, välutbildad och målmedveten kvinna som inte drar sig för ett arbetspass med motorsågen hemma på Klefstad. Hon berättar intensivt och med stor detaljrikedom. En rejäl portion självförtroende och breda språkkunskaper har hjälpt henne till den nuvarande positionen.

Inget självklart val

Yrkesvalet var inte självklart. Elinas val av gymnasium var Berzeliusskolan i Linköping där hon gick ut teknisk- och naturvetenskaplig linjemed sikte på att så småningom bli civilingenjör. Betygen var slätstrukna men bra resultat i högskoleprovet (1,9 poäng) räckte för att bli antagen för juridikstudier i Lund. Redan då hade hon klart för sig att hon ville syssla med internationella frågor.

Redan före juridikstudierna hade hon studerat utomlands i Ryssland, Frankrike, Kina och Italien och därefter följde praktik och arbete i tur och ordning på svenska FN-representationen i New York, Geneve, Georgien, New York och från 2011 den nuvarande tjänsten i Georgien.

I den forna Sovjetrepubliken är hon en av 278, varav 33 svenska fredsobservatörer, som övervakar landets bräckliga fred. Utgångspunkten är kriget hösten 2008 som resulterade i att Abchasien och Syd-Ossetien utropade sig till republiker och fick Rysslands stöd. Georgien har ambitionen att bli medlem av NATO vilket inte ses med blida ögon av Ryssland.

– Detta lilla land med 4,5 miljon invånare är en politisk smältdegel i Europas utkant. De inhemska konflikterna mellan olika folkgrupper, hotet från Ryssland, amerikansk närvaro, ryska affärsintressen och ett stort antal andra utlänningar. Det sägs att iranier och israeler umgås i kuststaden Batumi. Dessutom passerar olja och gas från Azerbajdzjan till Turkiet och EU genom landet, säger Elina.

Frustrerad befolkning

– Georgierna är i allmänhet frustrerade över de 20 senaste årens ekonomiska och sociala utveckling. Före Sovjetunionens sammanbrott var Georgien en välmående del av unionen. Man hittar många akademiker som kör taxi i dag.

Elina och hennes kolleger är obeväpnade. Deras primära uppgift är att observera och rapportera, inte ingripa. De ska stämma i bäcken så att inte incidenter eskalerar till väpnade konflikter. Uppdraget kräver såväl analytisk förmåga som fingertoppskänsla.

Elina berättar att hennes bakgrund som uppvuxen på landet givit henne praktiska fördelar. Hon klarar att byta ett punkterat däck eller sätta på snökedjor på de 5 ton tunga, armerade patrullbilarna. Numera patrullerar hon inte utan har en administrativ tjänst.

Är du rädd för egen del?

– Nej. Vi har ett utpräglat säkerhetstänkande med gedigen grundutbildning och regelbundna övningar. Men vardagslivet kan vara påfrestande med låg bostadsstandard och stundtals usla sanitära förhållanden. I min lägenhet i fält fanns både kackerlackor och skorpioner. Jag har nog Anticimex största förråd av kackerlacksfällor, säger hon och skrattar.

Är ditt yrkesval något att rekommendera för en ung människa?

– Ja, det är intressant och spännande men krävande. Först och främst krävs en akademisk examen, man ska vara pragmatisk och uppfinningsrik. En spetskompetens i någon form, gärna språk är önskvärt. Jag har stor nytta av mina kunskaper i ryska men så började jag läsa språket redan som 15-åring.

Framtiden?

– Mitt nuvarande förordnande går ut i januari 2014. Jag kan tänka mig att arbeta i Mellanöstern, Centralasien eller Burma. Det finns många konflikthärdar i världen där jag skulle vilja göra en insats.

Oavsett framtida arbetsuppgifter och placeringsort är tanken att Klefstad ska vara den fasta punkten i tillvaron framöver.