Johann Sebastian Bach: Matteuspassionen

Kristus: Olle Persson, evangelist & tenor: Christer Solén, bas & Pilatus: Mats Persson, alt: Helene Ranada, sopran: Ingela Bohlin.

Domkyrkans kammarkör, Domkyrkans ungdomskör, Domkyrkans kammarorkester -- konsertmästare: Torbjörn Köhl. Dirigent: Jörgen Ralphsson. Linköpings Domkyrka

ATT FRAMFÖRA Bachs Matteuspassion i sin helhet är ett stort åtagande i en musikstad med begränsade resurser som Linköping. Tre timmar av krävande och dramatiskt växlande musik, innefattande dubbelkör, dubbelorkester, och flera omfattande solistroller.

Dessutom ska helst alltihop utföras i en barocktrogen stiltolkning, med god kännedom om 1700-talets idiom och med instrument som efterliknar den tidens klangideal. Allt detta för att göra kompositionen rättvisa.

Domkyrkans musikaliska ledare, dess körer och orkester demonstrerade på söndagskvällen att de var väl kapabla till denna uppgift.

Naturligtvis förstärkta av en rad förnämliga sångsolister, samt instrumentalister från när och fjärran med barockmusiken som specialitet.

Det majestätiska kyrkorummet utgör en stämningsfull inramning till detta påsktidens största passionsdrama. Samtidigt var det -- som ofta med den stora akustiken -- svårt att i musiken urskilja detaljer, barockmässiga finesser och nyanser.

Genomgående var det dock en väl avvägd balans mellan kör, orkester och solister. Jörgen Ralphsson lyckades bra med att få samklangen tät och homogen. Samtidigt med energi och dramatik, fanns där även den lätthet och luftighet som är viktig för tolkningen av Bachs musik.

"Matteuspassionen" innehåller ju en stor bredd av uttryck. Bach har i detta verk verkligen lyft fram spänningen i passionstemat -- från den sista måltiden till korsfästelsen. Men inte minst är verket präglat av kontrasterna mellan själva händelseförloppet och de invävda kommentarerna i form av körkoraler och sångsolisters arior.

Bach får oss med detta att träda ur skeendet och stilla betrakta. Samtidigt är dessa kommenterande "mellanstycken" en källa till förtröstan och fördjupad meditation över lidandets mysterium.

Christer Solén, som evangelisten, var den som bar upp berättelsen och förde den vidare. Han gjorde detta med engagemang och intensitet. Texten flödade snabbt, men några gånger bröts den i en effektfull paus eller med en avstannande eftertänksamhet.

Tillsammans med de tenorarior där Solén trädde ur sin berättarroll och gav en mer återhållen bild i musik och tanke, var det en imponerande insats.

I synnerhet tycker jag växelsången mellan evangelist och Kristus fungerade mycket bra. Det flöt på, följsamt och utan att bli statiskt, kanske även för att Soléns och Olle Perssons röstklanger smälter väl ihop.

Olle Persson var för övrigt en kraftfull och expressiv Kristusgestalt. Med distinkt tydlig textning och intonering, lyfte han fram sin roll i förgrunden. Han var även mycket uttrycksfull och tillät sig att emotionellt betona laddade meningar och fraser.

Klangligt och uttrycksmässigt nära låg även basen Mats Persson, med flera fina arior och i rollen av en barsk Pilatus. De kvinnliga sångsolisterna imponerade också. Alten Helene Ranada stod för ett mer expressivt och dramatiskt uttryck. Hennes röstklang bar fint genom den stora kyrkan. Kanske blev det dock i den kända och älskade arian "Erbarme dich", en lite för stor kontrast mellan hennes energifyllda röst och den skira bräckliga, soloviolinen (Torbjörn Köhl).

Sopranen Ingela Bohlin gjorde starkt intryck främst i den lågmälda arian "Aus Liebe will mein Heiland sterben". Där lyckades hon bära fram en stark känsla i små nyanser, tillsammans med ett mycket subtilt ackompanjemang av traversflöjt och oboer.

Det ryms inte här att lyfta fram alla enskildheter och insatser som gjorde detta framförande till en stark musikalisk och dramatisk upplevelse. Det var ändå den starka helheten som övervägde, och som även gjorde att enstaka svagheter och skavanker i spelet blir oväsentliga att nämna.

Återigen har vi sett ett starkt exempel på att Linköpings musikliv kan lyfta sig, i en lyckad samverkan mellan proffs och amatörer.