Sophie Zelmani

Ryds herrgård, Linköping

HENNES LÅTBYGGEN känns så spröda och delikata att man skulle kunna peta omkull dem med lillfingret. Visksången kräver total uppmärksamhet. Det får ingen artist på Herrgårn: det är en sorlig lokal, publiken är ung och rastlös. Och ständigt pratsugen.

Men Zelmani verkar inte låta sig bekomma. Hon framför sin visrock från nya skivan "Sing and dance" rätt upp och ner. Någon publikkontakt att tala om skapar hon inte, det förekommer inget mellansnack och hon söker hellre ögonkontakt med bandledaren och gitarristen Lars Halapi än med studenterna på golvet.

Sophie Zelmanis samtliga fyra album har sålt bra, men några riktiga hits att hänga upp konserten på har hon inte. Hon varierar det hon har på ett klokt sätt. De mest lågmälda balladerna drunknar i sorlet medan svängigare saker som "Sing and dance" eller "Yes I am" med sin lilla envetna gitarrslinga fäster bättre.

Zelmani har hängt på sig en röd Fendergitarr men spelar bara sporadiskt (och mycket tyst) på den. Lars Halapi spelar desto mer. Han växlar mellan akustisk och elektrisk gitarr och får kvällens största applåd när han tilllåts sträcka ut på elguran i ett långsamt stegrat crescendo. Halapi är en lika utsökt som underskattad musiker.

Riktigt hänförd gick det inte att bli denna torsdagskväll. När Zelmani tar fram munspelet dränks de glesa tonerna i kommentarerna omkring mig. Killarna till vänster är inne i en livlig diskussion om vilket öl som är godast: Kilkenny eller Tawny Ale? Och gossen bakom mig funderar högt över huruvida Zelmani med sina hårspännen har en kärringaktig frisyr eller inte.

Sophie Zelmani står ändå rycken tiden ut. Med lite god vilja kan man kalla kvällen för en arbetsseger. Visst ger hon ett skyggt intryck, men det krävs också stort mod att till 80 procent bygga en konsert på nytt låtmaterial. Bandet, identiskt med det som spelar på skivan, är tajt och lyhört. Men jag hade unnat musikerna och musiken ett bättre öde. Musik som smyger fram på så mjuka tassar tål inte vilka akustiska föroreningar som helst.