Malaise

Blue Ribbon, Linköping

NÅGRA KILLAR i vita skjortor har hamnat lite fel och gnistrar lika klart som Niklas Wahlgren och Ulrika Örn i slutscenen i filmen G. För när det är syntfest är det svart klädsel som gäller.

I övrigt finns inga regler. På fredagskvällen på Blue Ribbons övervåning går besökarna runt i korsett, hög hatt och armékängor. Det är tuppkammar, lackkläder och nättröjor. Till höger går en transa i blond peruk, till vänster blir en tjej ledd i koppel. Det är en Arvikafestival i miniatyr varje gång Linköpings synthförening Nuclear Nation ordnar fest.

Gothsynth

Strax efter tolvslaget är det dags för Malaise att uppträda. Vid micken står bandets seniga sångare Martin Danielsson och hänger över stativet i Thåström-stil.

Malaise lirar gothsynth inte helt olikt Sisters of Mercy, men bandet är ganska varierat i stilen. Gruppen växlar mellan mörka, mystiska låtar och mer dansant material. Själv tycker jag de nyare låtarna har en större tyngd och maffigare uppbyggnad, men fansen i publiken verkar föredra det gamla materialet.

Publiken belönades

När man kör den gamla låten "We are colliders" från 1991 kommer publiken igång och börjar hoppa, medan bandet försvinner i röken från rökmaskinen.

Som andra extranummer och avslutning bjuder Malaise på Skinny Puppy-covern "Assimilate", en passning till den egna plattan "Reassimilated" som släpptes i våras. Och en låt som, avslöjades backstage, bandet bara kör när det är nöjt med publiken.