-- Följsam, stora öron, lyssnar in och matchar de andras spelstil, lär mig snabbt, läser noter bra och har rutin från olika musikgenrer. Det är mina starka sidor som basist, sammanfattar Linköpingsbon Christer Thurén.

Egenskaper som andra musiker också har lagt märke till. Ända sedan 60-talet har han anlitats flitigt som frilansbasist av bland andra Arne Domnérus, Bengt Hallberg, Gunnar Svensson och Sonja Hedenbratt.

Under Linköpings Jazz- och bluesfestival ska han uppträda med inte mindre än fyra olika konstellationer: Björn Hagvall Trio med solist Anette Gustavsson, Camilla Wallin Kvintett, Linköping Jazztett och Avocado tillsammans med Björn Liljeblads Kvartett.

-- Just nu är kalendern fullsmetad med övningar varje kväll. Det är jobbigt men roligt, säger Christer Thurén.

Under festivalen ska han också hinna med att ta emot årets vuxenstipendium från Great Jazz Club.

-- Kul att få uppmärksamhet för all den tid jag lägger ner på mitt musicerande. En extra krydda som förutom publikkontakten bevisar att någon lyssnar på det jag gör.

Musikintresset väcktes i hemstaden Tranås där Christer Thurén som liten började på kommunala musikskolan. Flöjt, fiol och gitarr avverkades innan han fastnade för elbas.

-- Jag vet inte riktigt varför. Bas kändes häftigt och det föll sig naturligt på något sätt. Jag blev intresserad av att förstå och lyssna in hur andra basister spelade.

Snart snappades han upp av lokala jazzorkestrar i trakten. Under stora delar av 70-talet spelade han på heltid med bandet Spelverket som turnerade i landet med dansvänliga pop- och rockhits. I början av 80-talet blev det studier i Linköping som ledde till hans nuvarande tjänst på Ericsson. Men musikuppdragen har alltid följt med på vägen. Allt från rock och pop till musikal, revy, klassiskt och jazz i en salig blandning.

På senare tid har dock jazzen tagit över mer och mer. Elbasen får vila till förmån för ståbasen.

-- Bägge är roliga att spela på. Men ståbasen är mer uttrycksfull med sitt levande akustiska ljud.

Det medför också mer fysiska påfrestningar. Att dra runt på en mäktig ståbas är inte alltid en lätt match.

-- För varje år blir det bara tyngre och tyngre. Dessutom har jag med mig en väska med noter och en pall jag sitter på under spelningarna.

Några entréer i tuffa lyxbilar är inte att tänka på.

-- En gång lånade jag en sportbil för att ta mig till en konsert, men det var omöjligt att få in ståbasen.