Att strutsen stoppar huvudet i sanden när den är rädd, vet väl alla? Och att vikingarna hade horn på hjälmen. Eller?Många av de saker vi tar för självklara visar sig vid en närmare anblick vara missuppfattningar eller rena myter.
Många missuppfattningar får man med sig i modersmjölken. Vänta en timme efter maten innan du badar, annars får du kramp. Ha knäckebröd i stövlarna om du går i skogen, för om du blir attackerad av en grävling slutar den inte bita förrän han hör att det krasar i benet. Man måste dricka minst två liter vatten om dagen för att inte torka ut. Och går du ut med blött hår blir du förkyld.
Det ligger ungefär lika mycket sanning i dessa påståenden som i exemplet med strutsen ovan. Ändå ifrågasätts de inte. Vi accepterar dem som de är och för vidare felaktigheterna till nästa generation.
Listan på missuppfattningar som av någon märklig anledning blivit allmänt vedertagna kan göras lång. Men SOS betyder inte "Save our souls", det är bara en väldigt enkel och smidig morsekod (tre korta, tre långa, tre korta). Tarzan sa aldrig "Me Tarzan, you Jane" i någon av filmerna, och dessutom kunde han inte svinga sig i lianer eftersom de växer från marken och uppåt. Och att läsa i dålig belysning är ungefär lika farligt för ögonen som det är skadligt för en kamera att ta kort i svagt ljus.
Fenomenet med felaktigheter som betraktas som sanna kallas faktoider.
Martin Kylhammar är professor vid Tema kommunikation på Linköpings universitet, och den som anses ha myntat uttrycket - åtminstone i den här betydelsen på svenska - i tidskriften Tvärsnitt år 2000 och senare som en serie i tidningen Dagens Forskning. Enligt Kylhammar accepterar vi felaktigheterna utan förbehåll mest av slapphet och tradition. Vi kollar inte källorna och ifrågasätter inte auktoriteter utan låter det löpa på av ren rutin.
- Sen kanske det finns mer psykologiska förklaringar att vi inte vill bli av med våra livslögner. Det är ganska jobbigt att ompröva sin verklighet.
I sin senaste bok "Den tidlöse modernisten" (2004) försöker han förklara varför faktoider är så seglivade och hur de ska bekämpas. Han nekar inte till att han själv burit runt på egna faktoider.
- Ett av mina egna favoritexempel är att Per Albin Hanson sa i ett tal att " vår beredskap är god". När det används har man klippt bort vad han menade. Han sa att beredskapen var god när det gällde livsmedelsförsörjningen i Sverige. Inte att det var det militära försvaret som var gott.
Sverre Sjölander är professor i Zoologi vid Linköpings Universitet. Och han avfärdar en del myter om djurs beteende.
Ugglor är inte alls blinda på dagen utan ser alldeles utmärkt. Sparvugglan jagar till och med i dagsljus, avslöjar han.
Och att lämlar skulle begå kollektivt självmord är bara en myt.
- Det stämmer inte. När de käkat upp all mat på ett område kan de ge sig på att simma över ganska breda floder. Folk har sett det och undrat vad de sysslar med, men det är för att käket är slut.
I en av de första Disneyfilmerna, White Wilderness, ville man filma det. Disney betalade eskimåer en dollar styck för levande lämlar och körde ut en full container till en ö. Lämlarna visste inte vad de skulle göra utan drunknade och sen har folk sett det på bio och trott det var sant.
Men att tjurar blir arga av rött är ju allmänt känt.
- Det är att gubben står och fäktar med en grej, som den blir förbannad på. Man har testat och det kan vara gröna, lila eller rutiga skynken. Du kan vifta med ett par skitiga kalsonger också, det spelar ingen roll.
- Det låter festligare att säga att tjurar blir arga av rött än att de är arga i största allmänhet. Rött är en färg som VI reagerar starkt på, alla porrklubbar har rött ljus och så. Och då utgår vi från att det påverkar alla andra med. Men varför skulle tjuren vara arg på nåt som aldrig finns i dess naturliga omgivning?
Hur är det egentligen med strutsen och huvudet i sanden?
- Strutsar i ökenområden kan stå och gräva efter rötter i sanden eller försöka få tag i vatten. Det har missuppfattats ända sen romartiden. Missuppfattningen lever kvar för att det är en kul metafor att använda på politiker som låtsas att problemen inte finns.