Biodlarna Nicklas Jansson och Lasse Naimell i Motala byter ut sina gula italienska medelhavsbin mot de mörkare nordiska bina.

-- Vi tycker att det är viktigt att skrapa ihop de små spillrorna som finns kvar av rasen, säger Nicklas Jansson.

Vi träffar Nicklas Jansson och Lasse Naimell i den förstnämndes trädgård i Motala. Nicklas Jansson är naturvårdare på länsstyrelsen samt skalbaggsforskare på Linköpings universitet medan Lasse Naimell är psykiatri- läkare på lasarettet i Motala. Deras intresse vid sidan om sina ordinarie arbeten är biodling, och sedan tre år tillbaka är de involverade i föreningen för bevarandet av det nordiska biet, Nordbi.

Import av utländska bin, främst det gula italienska medelhavsbiet som de flesta bin i Sverige härstammar från i dag, har trängt tillbaka det nordiska biet.

Medlemmarna försöker rädda den utrotningshotade rasen genom avel, antingen via insemination eller på så kallade parningsstationer.

-- Vi vill försöka ta reda på hur bra det nordiska biet är och om det är bättre anpassat för vårt klimat än det italienska biet. Jag tycker att mångfald är bra och att vi måste försöka bevara det nordiska biet. Vi tror att man genom selektiv avel kan få fram bin som är lika lätthanterliga som andra vanligare raser, förklarar Nicklas Jansson.

Genom att ta ägg från fina nordiska drottningar, som de fått från andra biodlare i projektet, kan de avla fram nya drottningar som de sedan kan befrukta med sperma från nordiska drönarbin.

Det är Lasse Naimell som är inseminatören i sammanhanget och med hjälp av en pipett och ett tyskt mikroskåp suger han ut sperma ur ett antal drönare, söver bidrottningen med koldioxid och placerar henne i vad man kan kalla en gynekologstol för bin.

-- Det gäller att vara lätt och stadig på handen, säger Lasse Naimell och förklarar hur han viker undan drottningens gadd för att komma åt att spruta in sperman.

Sperman samlas inne i bidrottningen i en ärtstor behållare där den kan förvaras i upp till 7 år.

Äggen befruktas ett i taget och efter 10 till 14 dagar börjar drottningen lägga ägg i bikupan.

-- Efter 3 dagar kläcks larven. Vad det blir för slags bi beror på födan. En drottning blir klar efter 14 dagar eftersom hon får en extra näringsrik föda, ett arbetsbi är färdigt efter 21 dagar och kan liknas vid en steril undernärd drottning, förklarar Lasse Naimell.

-- De ägg som inte blir befruktade blir drönare. Så är det inom insektsvärlden, att obefruktade ägg genererar manliga individer, säger Nicklas Jansson.

De är ett biodlarpar som verkar passa för att odla bin ihop. Lasse Naimell är säker på varför det nordiska biet är att föredra medan Nicklas Jansson är mer försiktig med att uttala några definitiva sanningar eftersom tester och forskning pågår för att utreda det nordiska biets kvaliteter.

-- Vi brukar ha heta diskussioner, skrattar Nicklas Jansson.

Gamla uppfattningar om det nordiska biet är bland annat att det svärmar lätt och är aggressivt, men den uppfattningen grundar sig troligen på er- farenhet av korsningar och inte ett renrasigt nordiskt bi. Egenskaperna har dock fått många biodlare att bli skeptiska till det mörka nordiska biet.

-- De importerade utländska bina har under lång tid avlats på snällhet för att vara lätthanterliga för biodlarna, säger Lasse Naimell.

-- Genom den här inseminerings-metoden väljer man mamman och pappan och vet då varifrån biet härstammar. Det är viktigt att avla fram rena raslinjer. Det verkar som att även de renrasiga nordiska bina går att få snälla och mindre svärmlystna, säger Nicklas Jansson.

En annan aspekt är att det blir billigare att ha det nordiska biet, färre antal bin klarar sig tillsammans med lägre sockerförbrukning.

-- För att övervintra behöver de gula bina cirka 20 kilo socker och de måste vara 25 000 till 30 000 bin tillsammans för att klara sig. De nordiska bina klarar sig om de är 10 000 bin och de förbrukar då cirka 8 kilo socker under vintern, förklarar Lasse Naimell.

Medan de gula italienska bisamhällena är aktiva en större del av året vilar de nordiska bidrottningarna från äggläggningen under vinterns kallaste månader. Det kan bidra till att bi- samhället blir mer motståndskraftigt mot kvalstret Varroa.

-- Kvalstret suger ut kroppsvätska från både det vuxna biet och bi- larverna och sätter ned biets immunförsvar så att det blir mer mottagligt för virussjukdomar. Det är farligast om kvalstret angriper larverna. Men eftersom det nordiska biet har en längre yngelfri period har samhällena lättare att överleva eftersom det inte finns några larver att angripa under vintern, vilket i sin tur förhindrar kvalstrets förökning, förklarar de.

-- Många biodlare skulle nog vara intresserade att gå över till det nordiska biet om det inte svärmar, är lätthanterligt, tålmodigt och mindre mottagligt för sjukdomar, säger Lasse Naimell.