-- Alla deltagare har klarat sig bra i år. Det är sällan någon som misslyckas, säger Tomas.

Queen, eller Quinty i dagligt tal, har inget att tillägga. Hon är fullt upptagen med att demonstrera sina mästerliga färdigheter som svampletare. Inte den minsta kantarell, knapp knappstorlek, undgår tikens känsliga nos.

Det finns ytterligare en fördel med kantarellhundar. När Tomas någon gång går vilse låter han Quinty spåra upp bilen. Hon hittar alltid svamp och alltid hem.

-- Osportsligt? Haha, jag kan tänka mig betydligt värre för- seelser.

Området kring Tinnerö har i det närmaste dammsugits på kantareller, men det hindrar ju inte Quinty att markera småfynd överallt. Ibland får man krypa ner på backen för att konstatera att det inte är falsk-larm.

-- Var, undrar Tomas. Var?

Då krafsar schäfern runt i riset där de torra svamparna gömmer sig. Så får hon sitt godis och rusar vidare, två meter åt ena hållet, tre åt det andra, markering här, markering där. Gulingarna går nästan inte att upptäcka med våra ögon. Quintys näsa är mycket skarpare och effektivare.

-- Varför bara kantareller?

-- Jag vill inte att hon ska bli splittrad. Men tryffel verkar lite lockande.

I våras hittade faktiskt åtta-åriga Queen en annan raritet, som gjorde husse något generad. Tomas hade nämligen sparkat till den fridlysta bombmurklan innan sanningen gick upp för honom.

Dagen efter återvände de båda till platsen tillsammans med svampexperten Magnus Källberg. Och mycket riktigt var det den fridlysta och ut- rotningshotade arten som fanns där på övningsområdet. Magnus verkade lite förvånad över att bombmurklan spruckit. Det gjorde inte Tomas.

Sedan dess har han och Quinty mer koncentrerat sig på kantareller och fått med sig en stor samling likasinnade ut i svampmarkerna. Ungefär 25 hussar/mattar och hundar på fyra kurser om vardera sex veckor.

-- Resultatet kan du se här, menar Tomas. Svampen är ju nästan slut i skogen.

Vägen till målet går via en burk med godis, som i nästa fas byts ut mot kantareller. När hundarna väl nosat upp vad husse och matte är ute efter, och blivit riktligt belönade för det, finns det ingen hejd på deras iver och för- måga.

-- En del tycker för mycket om svamp och vill äta upp den. Min sambo Gunnels cockerspanielpojke Solo är tokig i kantareller.

Tomas Söderberg försörjer sig numera på hunddressyr och rådgivning. Han svarar på frågor i Corren varje vecka och anordnar kurser i ämnen som valpkunskap, vardagslydnad, spårning och svampletning.

-- Efter sommaren har det varit ovanligt intensivt, med 14 lektioner i veckan och mellan fem och tio deltagare varje gång.

Tomas är väl utbildad, utrustad och preparerad. Tidigare år har han tränat upp mögelhundar, polishundar, hundar för militära ändamål och hundar som kan finna gasläckor. Det finns nästan inga begränsningar för dem, bara för människans fantasi.

-- Olje- och gasfyndigheter?

-- Det hittar de lite varstans.

Hunden blir dock ungefär lika upphetsad för en kantarellknapp som ett helt vinter- förråd, för en centiliter olja som hela USA:s årsbehov. Problemet är att man aldrig vet omfattningen av upptäckten.

Det ska vi hundlösa kanta-rellälskare, som letar mer med ögonen än näsan, vara glada för.

Dessutom låter Quinty all annan svamp vara i fred. Synd bara att det inte finns någon.

Glöm

gärna var du ställde bilen om hunden är med på svamp-utflykten. Han hittar alltid tillbaka.

Glöm inte

att varna hunden för att äta upp svampen. Kantarellerna är godare och nyttigare efter stekning.