Ersätt det frivilliga Filmavtalet med tvingande lagar. Satsa på framgångsrika regissörer. Förbättra filmskolorna.

Det föreslår en ny filmutredning på uppdrag av bland andra det mäktiga Film i väst.

Marken gungar under den svenska filmbranschen. Det kontroversiella Filmavtalet som styr finansieringen av svensk film går ut 2010. Medan Mats Svegfors på regeringens uppdrag utreder den framtida filmpolitiken har föreningen Filmproducenterna och Film i väst beställt en egen utredning.

Det är den Londonbaserade konsultfirman SPI, specialister på internationell film, som i utredningen pekar ut en lång rad problem för svensk film, och en lika lång rad lösningar.

Bakgrunden till att vi beställde utredningen är att det inte finns någon filmpolitik i Sverige, bara ett filmavtal, säger Björn Rosengren, ordförande i Filmproducenterna.

Avtalet fungerade för 20-30 år sedan när man bara såg film på bio. Då gick en del av biljettintäkterna till nya filmer. Nu har vi en dvd-bransch som inte är med och betalar och vi har en ökande illegal nedladdning. Då faller allt.

Det viktigaste förslagen i SPI:s utredning, säger Rosengren, är att förändra Filmavtalet till lag.

Då markerar man att alla aktörer ska vara med och betala. Alternativet vore att införa en helt statlig filmpolitik.

Rosengren tycker att de allvarligaste hoten mot svensk film är finansieringen, den starka ställningen hos Filminstitutets filmkonsulenter och Bonniers maktkoncentration, främst genom ägandet i SF.

Bonniers makt är unik. De gör filmen, distribuerar den, äger biograferna och gör dvd:n. Om de bestämmer att en viss film ska gå upp till jul, som "Arn" i fjol, då visas den på 85 procent av storstadsbiograferna.

Ändå föreslår utredaren inga direkta krafttag mot vare sig biomonopol eller nedladdning. Bara att staten ska hålla SF på en sorts permanent bevakningslista och sätta större press på bredbandsleverantörerna att bekämpa piratkopiering.

Jag förstår att utredaren inte gick hårdare fram mot SF, säger Rosengren.

Bonniers har traditionellt varit duktigt på att hantera sina monopol, till exempel inom journalistiken. Däremot ser jag en risk när filmer som "Arn" tar över hela marknaden. Där tycker jag staten genom Konkurrensverket borde vara tuffare.