Ni kan grundhypotesen vid det här laget: Den svenska inredningshysterin är ett utslag av att det är lättare att byta golvbrunn än att ta itu med att man känner sig osedd i förhållandet.
Kanske är ni också med på det andra spåret i mastodontsuccén "Ljust & fräscht": Västvärldens tillväxtmodell står helt och faller med vår oförmåga att resignera och nöja oss med det vi har.
Och att det oundvikligen leder till ragnarök för världen så som vi känner den i dag. Det sistnämnda sägs inte riktigt rakt ut i Cloetta center på torsdagskvällen, men ligger som ett underförstått hugg i samvetet på publiken i föreställningens slutsnack.
Skrattar oss ljusrödaFram till dess har fokus främst legat på den referens- och igenkänningshumor som Fredrik Lindström och Henrik Schyffert är svenska mästare på, var och en för sig.
Tillsammans blir laget så toppat att vi i publiken skrattar oss fullständigt ljusröda. Eller "cranberry" som inredningsmagasinen skulle kalla det.
Självklart har de läst på inför besöket, och Mantorp och Mjölby utses tidigt till kvällens hackkycklingar. Tacksamt, så klart.
Monologerna är höjdpunktenDe kompletterar varandra utmärkt: Schyffert som den neurotiske representanten för den medelklassiga jakten på den slutgiltiga vita nyansen, Lindström som den något mer grundade, faderlige magistern med otidsenlig fäbless för chesterfieldfåtöljer och fruktstilleben.
Men allra roligast är det mitt i föreställningen, när de bjuder på varsin magnifik monolog. Schyfferts uppgörelse med hur vår främsta statusmarkör gått från "överflöd" till "minimalism" är furiös och fantastisk.
Läs hela recensionen i fredagens Corren.