Sällan samlas det så mycket ung talang på så liten yta som under den årliga ungdomsjazzfestivalen i Linköpings konserthus. På fredagkvällen sprudlar det av jazzglädje i varje hörn.
15 ensembler från länets folkhögskolor och kulturskolor deltar, och det som möjligen skiljer dem från artisterna på den stora Jazz- och bluesfestivalen är ett visst mått av scenpondus. På feeling och spelskicklighet finns inget att klaga.
I en lokal står kvintetten Wikikiwia från Liljeholmens folkhögskola. Emelie Sjöströms mjuka jazzsopran delar följsamt på utrymmet med Robin Peterssons gungiga gitarr. Snart faller övriga bandet in och en stund senare har de tagit sig igenom hela avslutningslåten "My romance".
- Det ger jättemycket att få göra en riktig konsert. Vi har många speltillfällen på skolan, men det här är något annat, säger Emelie Sjöström när hon klivit ner från scenen.
På Backstage delar den blåsstarka Lunnevadssextetten Mode for Joe broderligt på solonumren. De spelar bara Joe Henderson-låtar, och hårdast av alla jobbar basisten Hannes Jonsson vars fingrar studsar över bashalsen.
- Det är sjukt kul att spela sån här musik, säger han entusiastiskt efter konserten.
Han är en av fredagkvällens musiker som också kommer att dyka upp på lördagkvällens stora festival, i Lunnevads storband. Men först ska han njuta av övriga band, och inte minst den stora avslutnings/inspirationskonserten med Linköping Jazz Orchestra och Peter Asplund.
- Det är en otrolig spelglädje här. Och att det är så mycket folk... säger han.