En strid ström av språkböcker kommer från Lars Melins och Martin Melins penna. Den förre är docent i svenska, den senare är språkvetare och informationskonsult. Lars Melin har bland mycket annat skrivit "Corporate bullshit", om näringslivets språk. Tillsammans har de under senare år skrivit "Fiint språk" och "Språket - så funkar det". Alla presenterade i Språkspalten.
Vårens bok heter "Maktspråk". Liksom de förra är den skriven med lätt hand. Kapitlen är korta, boken är lättläst och underhållande. Melins har skapat en egen liten genre nästan. Lättsamt och kunnigt om språket i tiden, eller något sådant.
Det handlar med andra ord mer om nedslag än om djupa analyser.
Maktaspekter på språket hittar de på många olika håll.
Huruvida orden har makt över tanken är en fråga som diskuteras. I några fall förändrar uttalandet av ord faktiskt verkligheten; de har en så kallad performativ funktion. "Jag förklarar er härmed för äkta makar", till exempel. Det kräver särskilda omständigheter och även vissa exakta ord. Ofta är just "härmed" ett nyckelbegrepp.
Men vad Melin och Melin resonerar mer utförligt om är de många mer diffusa fall där ord i någon mån påverkar verklighetsuppfattningen. Eller där någon i alla fall hoppas att de ska göra det.
Man kan leta efter ord som vänder något negativt till positivt. Underutvecklade länder blir utvecklingsländer, arbetslös kallas arbetssökande. Man kan frångå det konkreta ordet och söka ett abstrakt. Städare blir lokalvårdare. Ett främmande ord kan förmildra. Finnar är inte så trevligt att tänka på - acne låter bättre.
Och vi är rätt många som då och då tvingas till avstämning i butiker med självskanning av varor. Kontroll vore ett hårt och nästan anklagande ord.
De politiska partiernas namn utgör exempel på hur vandringen har gått från konkret och avgränsande till luddigt och öppet: högern har blivit moderaterna, bondeförbundet centern och kommunisterna har till slut landat i vänsterpartiet.
Politikers förhållande till orden diskuteras. Med citat från Fredrik Reinfeldt och Göran Persson visas hur de arbetar med olika retoriska grepp.
Ett intressant område är också hur ens värderingar styr hur man uppfattar till exempel ett ord som kund i vårdsammanhang, det vill säga när det används i stället för patient.
DANSA BAL. Kan man verkligen skriva dansa bal, frågar Berit Flyckt. Hon har ofta sett det i tidningstexter. Bal betyder enligt ordboken "större danstillställning". Man kan väl inte dansa danstillställning, skriver Berit Flyckt med övertygande logik. När hon själv gick på nämnda tillställning för 50 år sedan i Linköping gick man på bal och dansade på balen.
Jag håller med om att det borde heta så också i dag.
SOMMAR. Nu tar Språkspalten ledigt. Ett uppriktigt och stort tack för alla brev. Utan läsare, ingen spalt.